Farmor vill inte uppnå något speciellt med örterna, hon vad inte vad som finns i hennes te utan hon dricker det för att det är gott och för att hon tycker att hon sover bättre efter en kopp te. Efter att hon fått mina hemmagjorda örttéer vill hon inte ha vare sig grönt eller svart te längre. Och att berätta för en redan orolig farmor att hennes teer inte bara innehåller myntor och kamomill skulle nog göra henne ännu oroligare?
Hästarna får lite örter i sitt foder ibland. Jag har en liten örtabok för hästar där några av de vanligaste örterna beskrivs, vad och hur man använder dem. Jag ger hellre för lite än för mycket. Även om hästen är ett stort djur så har de en känslig mage.
Ofta får de välja själva om de vill eller inte vill ha något speciellt. När tisteln blommar brukar de t.ex. själva äta tistelblommor, tills de får nog. Tisteln renar de inre organen (enligt min bok). Framåt våren brukar vi såga småträd åt dem och då skalar de barken av alla aspar. Aspbark är milt avmaskande. Övriga tider på året är de helt ointresserade av att gnaga bark. En häst jag hade då jag var yngre var väldigt nervös. Hon ville själv äta kornvallmo, som är lugnande. Ingen av de andra hästarna rörde vallmon, men hon tyckte väl att hon behövde den.
Så hästarna är de som är verkligt duktiga på växter och deras nytta!