Förstår att du är orolig och ledsen, men det är ju faktiskt så att forskningen är långt framskriden inom området och dom flesta klarar sig bra. Resan dit är dock lång och jobbig.
Det jag kan råda till är att ta kontakt med bröstcancerföreningen som ju har lokalavdelningar över hela landet.
Där kan ni, både dottern och ni anhöriga, få träffa och prata med folk som gjort resan, och som är med er under hela er.
Nätverk är ovärdeliga när sådant här händer, ett viktigt komplement till "proffspersonal"
Lycka till!