Är så ledsen och orolig, min dotter har fått diagnosen bröstcanser i måndags. Hon är ju så ung. Väntar nu på tid för operation. Innan dess vet vi inte om den är god eller ond och om den har spritt sig till lymfan.
Finns inget man kan göra tyvärr utan bara finnas om hon vill prata, men det känns så futtigt ändå för cancern finns ju där ändå.
Är det någon här på odla som har haft och är opererad så om ni har lust mejla eller PM.a till mig och berätta lite om hur det var.

Ush vad jag känner med dig! Har ingen egen erfarenhet, ville bara ge dig en kram...

Nej jag har inte haft det själv, men två av mina systrar.
Den yngsta fick göra två op eftersom det hittades cancer i kanten på de först tagna proverna.
Men nu har det gått ett tiotal år och hon mår bra och har inte haft något återfall.
Äldre syrran opererades för två år sedan.. än så länge är också allt OK med henne.

Att "bara" finnas till och prata, prata, prata... är jätteviktigt, liksom positivt tänkande.
Skickar jättemånga tröste och kämpakramar till dotter och dig.

Usch vad jobbigt. Vi får bara hoppas att det upptäckts i tid.
En god vän opererade bort en knöl i våras och efter det blev det 6 veckors strålning. Tack och lov var den godartad och hade inte spridit sig till lymfkörtlarna.

Åh fy vad tråkigt....åh jag vill bara krama om dig nu... ...jag håller alla tummar att hon blir frisk igen...

Så tråkigt Inga
Vi är många som håller tummarna för din dotter. Det blir en jobbig tid för er alla, men försök tänka positivt. Jag kan inte siffrorna, men de allra flesta blir ju friska från bröstcancer.
Kramar till dig och dottern

till dig och till din dotter! Jag har en väninna som har gått igenom bröstcancer. Det var väldigt jobbigt för henne, men behandlingen gick bra och hon blir snart friskförklarad (peppar, peppar). För 2 år och 9 månader sedan opererades jag för en stor tumör i djupa bihålorna. Efteråt fick jag vänta ett tag på att få veta ifall det hade utvecklats cancer i tumören eller inte. Det var jobbiga dagar att vänta! Tack och lov så hade jag tur. Jag förstår till fullo hur ni har det och det bästa du kan göra är just att finnas till hands när hon behöver prata! Mina tankar går till er!

Sänder många tröste och styrke till dig och din dotter. Så hemskt när något sådant drabbar ens barn ! Tiden står still och allt annat är oviktigt ... Hoppas att hon snabbt blir opererad och att allt det onda tas bort, att hon blir bra som förut och kan lägga detta sorgesamma bakom sig ...

vad jobbigt att få veta sånt men ändå inte veta...Hoppas allt går bra..

Håller mina tummar jag med för er
hoppas på att det går jättebra för henne

nä vad tråkigt men må de gå bra för henne

Det har ju skett en otroligt positiv utveckling inom cancervården .Men tyvärr så ser det ju ju lite mörkt ut för framtiden..

Ja, vad ska man säga? Svårt att hitta orden....
Hoppas och håller alla tummarna för att det kommer gå bra.

Jag håller tummarna jättehårt för att det ska gå bra, och skickar en kram !

Tack för länken. Det är svårt detta med få och inte få mammografi. För min dotters del så syntes den inte på mammografin utan de hittade den när de gjorde ultraundersökning, så mammografin är inte alltid av godo. P.g.a att hon hade känt den själv så gjordes ultran och det togs prover och det konstaterades en tumör.

Tack alla för era uppmuntrande svar.
Jo vi får hoppas att det inte tar för lång tid innan hon för operationstid och de kan se vilken sort det är.

ännu en gång.

Jag säger som Kathy.......ibland är det svårt att hitta orden.
Jag har ingen egen erfarenhet av bröstcancer men har varit nära anhörig med andra cancersjukdomar. När beskedet kommer stannar världen av. Men eftersom tiden går så hittar man trots allt ljusglimtar som är så viktiga under resans gång.
Vår sjukvård är fantastisk så jag tror att det kommer att gå bra även om tiden dit känns oändlig.

Om du googlar på "bröstcancer" så hittar du forum som kan vara till hjälp för dig och din dotter. Ibland kan det vara bra att prata med utomstående om deras erfarenhet.

Du ska tro jag har googlat nästan hela dagen igår, men ibland gör det att man blir mera orolig eftersom vi inte vet ännu vilken typ hon har. Men tack för tipset och din medkänsla.

JAg hittade också en "knöl" själv, som inte syntes på mammografin, utan fick göra ultraljud. När knölen var borta och annalyserad, visade det sig att den var godartad. Men det var ett par Jä-a veckor innan man hade fått svaret. Det är som de andra skrivit, prata med varandra. Det är bästa medicinen att känna att man har stöd från sin omgivning, oavsett hur det går.

Förstår att du är orolig och ledsen, men det är ju faktiskt så att forskningen är långt framskriden inom området och dom flesta klarar sig bra. Resan dit är dock lång och jobbig.
Det jag kan råda till är att ta kontakt med bröstcancerföreningen som ju har lokalavdelningar över hela landet.
Där kan ni, både dottern och ni anhöriga, få träffa och prata med folk som gjort resan, och som är med er under hela er.
Nätverk är ovärdeliga när sådant här händer, ett viktigt komplement till "proffspersonal"
Lycka till!

Men åh va tråkigt. Ta hand om er!

Vad hemskt!
ingrid

TACK alla ni som skickat PM ni vet vilka jag menar.
Det gör att det inte känns så jobbigt trots allt när jag ser att ni tänker på lilla mig.
Kommer att meddela hur det har gått när den tiden blir. Hon har ännu inte fått tid för operation tyvärr.

Vi är med dig i dina tankar och hoppas du hör av dig hur det går. Det är detta vi är till för att trösta, känna medkänsla, hjälpa er med positiva tillrop under resans gång .....

Usch det var ett tråkigt besked ni har fått! Hoppas det går vägen nu på bästa sätt.
Försök att inte ta ut "eländet" i förskott, det kan ju lika väl vara en godartad tumör, fast visst förstår jag att ni är oroliga.
Hoppas ni får en tid snabbt så ni slipper att gå och vänta länge på besked.
Styrkekram till er bägge!

Det värsta är bara att, även om det i slutändan är en godartad tumör. Har man redan gått igenom hela värsta-scenariot-upplevelsen många gånger innan man har fått beskedet. Undrar hur många gånger under mina tre veckor, som jag hade önskat att jag inte visste alls, fram tills jag fick klart besked. Jag var så nere att jag t.o.m. köpte hattar och mössor för att dölja mitt cytostatika-kala huvud med. Man tar helt enkelt ut väldigt mycket negativt i förskott, när man får ett sånt här besked.
Jag förstår er helt och fullt. Stöttar er i tanken och tänker på att vi kanske står och tittar på samma stjärna ikväll. Jag skickar en kram med den till er...

Fy, så otrevligt!
Man oroar sej ju nå´t så enormt!

Vill uppdatera lite.
Min dotter har fått tid för operation den 25 okt. men sedan tar det 2-3 veckor kanske mer innan hon får beskedet om den är snäll eller aggresiv. Det enda hon vet idag är operation och att hon inte blir sjukskriven utan kan gå till jobbet efter någon dag.
Uppdaterar igen när jag vet mera.
Tack än en gång för er tröst via PM, mejl och svar i denna tråd.

Har missat denna tråd.. och vill givetvis sälla mig till alla som ger dig tröst och styrka att hjälpa din dotter. Men jag ser inget om hur hon tar det hela?

b

Lite uppdatering men lite gladare.
Min dotter var igår 25 okt. till USÖ. De hittade inga svullna lymfor så de tog inget prov på dem. Sedan opererades hon med ett litet snitt och de tog bort "tumören" som var väldigt liten. När läkaren tittade närmare på den så tyckte han inte att det såg ut som en cancertumör men att de skickar den för odling för säkerhets skull. Svar om ca 2 veckor. Så nu får vi hoppas att detta stämmer.
Är lite sur på den andra läkaren som sagt till min dotter att det var cancer innan provsvar inkommit och det höll denna läkaren med om som opererade min dotter. Det var inte bra så jag hoppas att de snackar sins emellan om detta.
Hon mår bra och det var inget stort ingrepp lite öm bara.

Åh så underbart för er......även om ni inte vet bestämt än. Men man gläds åt alla små halmstrån.

Åh vad skönt, det låter ju iaf positivt.
Kommer hon att strålas ändå eller inväntar de provsvaren?

Vad skönt att det verkar så bra, hoppas verkligen att det stämmer. En stor kram till er båda.

Olle

Det var ju goda nyheter Inga! Förstår att du känner dig lite lättare till sinnes efter det. Det finns inget värre än när barnen drabbas av något. Man skulle gärna ta över alla deras bördor om det var möjligt!

Vad skönt att höra att det verkar vara bra! Nu är det bara och hålla tummarna att det är godartat!

En fråga ang detta ämne, kan man ha ont av bröstcancer? Alltså ingen jättesmärta, men en obehagskänsla från bröstvårtan och ner mot armhålan? Känns ingen självklar knöl, men mer som att det inte känns riktigt som det brukar ialla fall?!?! Någon som vet?

Så skönt att det verkar bra Inga! Jag tänkte på dig igår, av nån orsak hade datumen fastnat hos mig, men jag fick inte tummarna loss att skriva nåt då.


Till Anma
Vad jag vet så har man normalt inte ont av bröstcancer. Men gå till läkare och få gjort en mammografi så du kan känna dig lugn När jag var i 45-årsåldern började jag få ont i mina bröst, det faktiskt värkte i dem. Först vände jag mig till vårdcentralen och sen fick jag tid till mammografi, men det varken syntes eller kändes någon knöl och båda läkarna gav svaret att man faktiskt kan få sån värk, men att den inte betyder något negativt, men att man kan få dras med den. Jag vet inte om det var deras lugnande besked som gjorde att jag slutade känna efter så mycket, men efter några månader kändes inget mer och nu hade jag nästan glömt bort det tills jag läste din fråga. Mitt råd är absolut att du ska gå och kolla så du förhoppningsvis också kan koppla bort oron sen. Lycka till!

Min dotter hittade en liten knöl som var öm efter första undersökningen och ringde då upp USÖ. Deras svar var att det skall INTE göra ont om det är en tumör. I efterhand kom vi på att det kanske ömmade av provtagningen som hon gjort tidigare under veckan och kanske lite svullnad.
Men ändå kan du ju ringa och kolla. Min dotter hade en rodnad utanpå bröstet när hon upptäckte men inte ont vid den första kontrollen.




Tack för den tanken, man tänker mycket när någon i familjen är sjuk. Hade helt glömt att jag hade namnsdag igår. Först när min svägerska ringde fram på dagen och grattade så kom jag ihåg. Mycket har snurrat i huvudet dotter och hund de senaste veckorna så annat får inte plats.

Vill också önska lycka till i fortsättningen. Jag håller tummarna för att det bara är en bagatell som tagits bort från dotterns bröst.

*raderat*

Låter ju lovande Inga. Jag fortsätter hålla tummarna och hoppas att det är ofarlig knöl.

Vet av egen erfarenhet att veckor i väntan på svar kan vara rätt så jobbiga.

Syrran min hade ont i vänster bröst, liksom en ilande smärta som kom och gick, det pågick i veckor så hon bad om mammografi.
Det visade sig att hon hade cancer i höger bröst. Det var liten tumör som upptäcktes i tidigt skede.
Det har nu gått drygt två år sedan op och hon mår bra.

Med detta vill jag säga... det är bättre att gå en gång för mycket än en gång för lite till doktorn, om man känner något el är orolig
ang brösten.

Inga jag önskar dottern all lycka.

Tycker det är hemskt att nån talar om cancer innan dom vet. Jag vet hur det är från min bekanbntkapskrets. Och ja är inte baa en beannt i dett avseenede utan en som stöder. Minns så väl hur min vännina mådde då , glömmer det aldrig.

Elisabeth

Oj, det där lät oroväckande, tur att jag ringde idag då. Har tid hos husläkaren på tisdag. Ilande smärta som kommer och går är den bästa beskrivningen om hur det känns. Vad jag minns började det i försomras, trodde först att det var BH bågen som tryckt, men nu har jag bara haft båglösa BH i flera veckor... Men ingen idé att oroa sig ännu, vi får väl se vad doktorn säger på måndag. Mammografi vill jag defenitivt ha i varje fall.

Men... tänk så här... de´t kan också vara helt naturligt, ofarligt.
Jag har sedan mååånga år, ömhet i vä bröst, ibland väldigt ont som strålar mot armhålan.
Det är konstaterat varandes förtätningar = inget farligt.

Jag ville absolut inte skrämma upp dig el någon annan.

Idag var jag hos doktorn då.
Hittade knöl där jag är öm, och 2 till som hon ville att de ska undersöka. Hon skickade remiss till både mammografi och ultraljud. Så sa hon att jag inte skulle vara orolig för hon kände inte något som "kändes farligt". Eeeh... Nähä... Men jag ska ta henne på orden och inte oroa mig, för som hon sa, mina bröst är "svåra", mycket körtlar som känns när man klämmer lite.

Förlåt Inga att jag snor din tråd...

Tycker absolut att du ska ta henne på orden... ingen idé att måla f.n på väggen innan man undersökt.
Det tar bara så mycket energi.

Att brösten är "svåra" kanske beror på att du har förtätningar... så har jag fått förklarat.
Jag har opererats två ggr i bröst... bägge gångerna ofarliga fibroadenom (tror de hette så)
Det var knölar som kändes tydligt.

Det man hittat på mig, (som man först sa var cancer) är ofarliga mjölkcystor. Dessa bildas i mjölkkörtlarna och hittas oftast på dem som ammat mycket, har jag fått till svar. Dessa cystor gör ont när de uppstår och blir inte bättre förrän man tagit bort dem. Har nu tagit bort tre sådana cystor.

Ja, förtätningar kan det ju vara.



Jag har aldrig ammat, har inga barn, men kanske det kan vara sånna i alla fall.

Tror ändå att det är något ofarligt, skönt dock att få det kollat.

Förlåt att jag inte har uppdaterat detta men det har varit så mycket.
Min dotter har fått svar i förra veckan och det var ingen cancer. Jippi. Möjligen kunde det vara som Netha skrev förtätningar... eller bröstvävnad som hade blivit en liten knöl. Men nu är den borta och oron också tills nästa gång om det blir någon. Min dotter är duktig på detta med att undersöka sina bröst, tyvärr är inte jag det. Har blivit lite mera nu efter detta.

Hur många av er undersöker sig själva?

vad skönt

Åh, vad skönt!
Tyvärr är man alldeles för dålig på att undersöka sig, man vet heller inte riktigt hur. Egentligen skulle alla få lära sig på nåt vis, antingen genom skolhälsovården eller på mödravårdscentralen/ungdomsmottagningen. De där bilderna man får se ibland säger iaf inte mig särskilt mycket, kanske om de satt på min egen badrumsspegel...
Men det sägs ju att de ofta är karlarna som upptäcker knölar och förändringar...