Sedan vi började manipulera med maten, var det fettexplosionen kom.
Jag tror att det är viktigare att vi tar reda på , i den mån det nu går, vad vi äter, än hur vi äter.
Jag växte upp med hemkärnat smör, för dom som inte vet det, så görs det på enbart grädde.
Det åt vi varje dag tre gånger om dagen på mackorna. Ibland hade vi kokt fläsk, å då var det inte dagens fläsk, det var
FLÄSK där späcket var 90% .
Till dracks det kaffe med ren grädde. Minst två, tre gånger i veckan var det dessert med vispad grädde.
På sommaren åt vi något som hette "Römmekoll" Ren grädde fick surna i skålar och till frukost åts dom med tunnbröd och socker, ville man ha mera, gick det bra att få en skål till.
Kött och fisk var så salt att det nästan stod av sig själv. Detta var innan kylskåpet var allemans ägo.
Kakor åts varje dag till kaffet.
Men hur sjuka och tjocka var dom?
Hårt arbete, ja ofta, men inte alltid. En i familjen var sömmerska och en var busschaufför, med milslånga körsträckor utan av och påstigningar.
Gammelsmurfen blev 91 år gammal och jag vet inte om han någon gång hade besökt eller haft doktor hos sig.
Gammelmor blev 93 hon hade aldrig haft med sjukvården att göra. Drog ut tänderna gjorde smeden och hjälp med barnafödanet gjorde grannfruarna.
När gamlemor fyllde 93 skulle naturligtvis prästen ha hedersplatsen vid sidan av henne. Han frågade henne " Du som är så liten och nätt, får man vara så ofin och fråga hur mycket du väger?"
93 åringen replikerade kvickt som ögat, " Tja låt mig nu se, sist jag vägde mig vägde jag tre mark." Varpå prästen såg ut som en basfiol i ansiktet, Han var av det yngre gardet, så han hade inte en nysning om vad hon syftade på.
Både Gammelsmurfen och Gammelmor var friska intill döddagar, då dom dog knall och fall.
Alla i denna familj var smala, några intill magra.
Så det där med fett och salt, tar jag med en nypa salt.
Jag tror boven är alla konstigheter som maten genomgår idag.
Den äldsta dottern i familjen som var sömmerska, blev 97 år och var en mager en i hela sitt liv.