Från vattensjukt till bäck och damm, Går det? Alternativ

[Katti med torpet]

Hej
Jag har en bit mark bakom ett uthus där det ofta är vattensjukt. Marken ligger lite lägre än omgivande åker så på höstar och vårar när det är blött är det ofta stora vattenpölar i marken.
Jag skulle vilja utnyttja det här området för ett växthus, bärbuskar samt komposthögar men inser att jag måste göra något åt dräneringen först.

Jag har en galen(?) idé som jag tänkte höra vad ni tror om:
Jag gräver en bäck (dike) längs med kanten av detta område och hoppas att vattnet söker sig ner i bäckfåran. För att hjälpa till lägger jag några dräneringsledningar tvärs över området som mynnar i bäcken. Bäcken kan sen få sluta i en damm.

Fundering 1: kommer verkligen vattnet att försvinna från markytan och söka sig ner i bäcken istället?

Fundering 2: Jag kan väl inte ha en tät botten (dammduk t.ex.) i bäcken för då kan ju inte vattnet rinna IN i bäcken frå sidorna. Det kommer ju dock att göra att den istället står torr de perioder det inte är dyngsurt i backen, dvs större delen av året. Kanske kan jag ha tät botten i dammen men inte i bäcken?
Kanske kunde jag leda regnvatten från husets takrännor till bäckens mynning så det blir lite flöde även vid vanliga regn?
Kommer vattnet att bli väldigt lerigt om det är jordbotten/väggar i bäcken? Hjälper det att försöka täcka botten och väggar med sten i varierande storlek för att vattnet inte skall dra med sig så mycket slam...

Vad tror ni, är det någon idé att försöka?
Vad har ni för erfarenheter av vattensjuk mark?

[Cilla]

Med dikning och ledande av vatten med rör eller makadamgångar kan man leda en mängd vatten från ett ställe till ett annat. Jag har varit med om att dika på flera ställen och förvånats över att också ett dike 20 cm djupt kan leda bort en mängd vatten från en stig t ex, bara den förläggs på lägsta stället. Också rör nedgrävda en ledda ned till ett dike/bäck är mycket effektivt om man lägger dem på rätt ställen. Vatten söker sig envist ned till lägsta punkt, och det behöver inte slutta mycket.

Din utmaning är ju att både kunna samla/leda bort en bit när det är blött och att ha kvar vatten när det är torrt och vattennivåerna i marken är låga. Jag tror att det är lättare att leda vatten till en damm när du har det i markerna än att få till vatten när det inte finns i markerna.

Kanske en kombination av traditionell damm och naturvattendamm med hårdgjorda/täta väggar som fylls av höst/vårvattnet från marken i ledningsrör, som du fyller med kranvatten vid torka?

Eller, som jag själv skulle prova, en naturlig damm på lägre nivå än än den vattenfyllda marken som fylls av det vatten som finns för tillfället, och med komplement av regnvatten som leds dit, som du säger. I botten vackra stenar så att den blir fin också om den blir helt torrlagd. Så småningom kommer nog naturlig beväxning etablera sig där, i en naturlig liten damm är det svårare med näckrosor mm. Men i en naturlig damm kan du på sidorna plantera fukt- och vattenälskande växter, som håller samman jorden där.

Ett tredje alternativ är att göra bäck och damm helt makadamfylld (med fiberduk längs sidor och botten som vatten men inte ler och sand kan gå igenom). När det är vått syns vattnet som en vattenspegel ovan stenarna, och vid torka syns stenarna torrlagda. En sådan liten damm och bäck kan hyfsat lätt utökas om du märker att du grävt för liten yta och den svämmar över.

Det finns flertaliga experiment som gjorts med grävning av diken till bäck och ledande av vatten till dammar i Malmö stad. På SLU/Alnarp finns Tilla Larsson som gjort vackra "vattengångar" och dammar i Malmös parker där naturligt vatten används. De slingriga "bäckarna" ned mot dammen har varit täckta upp till marknivå av makadam, så att de vid torka ser ut som stenbäckar. Vackert tycker jag!