Jag ska gå upp på kyrkogården i dag och tända ljus för mina föräldrar, min pappa gick bort för 15 år sedan och mamma gick bort den 3 oktober i år.
Till minne av min mamma
Döden är ingenting alls jag har bara smugit in i rummet intill.
Jag är jag, och du är du allt vad vi var för varandra det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt gamla vanliga namn, tala till mig på det sorglösa sätt som du alltid gjorde.
Använd inte annorlunda tonfall. Bär inte en pressad min av allvar eller sorg.
Skratta, som vi alltid skrattade åt de små skämt som vi hade tillsammans.
Bed, le, tänk på mig, be för mig. Låt mitt namn alltjämt få vara på allas läppar, så som det alltid var.
Varför skulle jag vara ur sinne, därför att jag är ur sikte?
Jag väntar på dig i en paus, någonstans mycket nära, bara runt hörnet.
Den här texten fick vi av begravningsbyråns representant efter mammas begravning, jag tycker den är så fin att jag vill dela med mig av den.
Tänk på och ta hand om era nära och kära den här helgen man vet aldrig hur länge man får ha dem kvar...
|