Jag har lagt märke till ett märkligt fenomen under mina omfattande resor på svenska och norska landsvägar. Björkar tål inte att planteras. Ja, så verkar det i alla fall, då en påfallande stor andel av alla planterade björkar man ser är tydligt illamående. Finns alla sorters krämpor på dom, en del är knöliga och krokiga så man knappt tror dom lever, andra ser ut som stora häxkvastar hela träden, och ytterligare andra ser helt sönderblåsta ut trotts att de står i hyggligt lä. Det är då främst björkar planterade längs vägkanterna och i samhällen. Ibland ser man dom stå tillsammans med andra, normalt sett ömtåligare träd som ser helt friska ut. Men jag har även lagt märke till en björkplantering där träden ser förskräckliga ut. Visserligen fungerar dom nog som amträd till några ädellövträd eller kanske fruktträd, varannan pinne är någon helt annnan art och hälften så stor. Men ändå, björkar skall ju frodas vart än dom hamnar.
Varför är det så här? Björkar klarar ju de annars de sämsta förhållanden, långt efter att alla andra lövträd gett upp ser man ståtliga björkar som verkar trivas helt utan besvär. Men så fort dom är planterade så ser dom ut så man tycker synd om dom.
|