Vems fel är det?, Mitt eller sotarens? Alternativ

[ingrid fuxwall]

För någon tid sedan var sotaren här, såg honom aldrig men det hade kommit ett litet brev om att han skulle dyka upp och senare när jag var nere i pannrummet såg jag att det i den ena plåthinken fanns aska – så han var helt klart här. Räkningen har också kommit.

Innan man kommer in i pannrummet finns ett utrymme där vi har en stor frysbox, kontakten sitter i taket.
Den frysboxen används sällan men i veckan fick jag se att sladden låg på golvet, inte så till att jag tidigare uppmärksammat det. Öppnade frysen och såg att det var tinat – satte i kontakten och glömde sedan bort saken – förträngde det snarast.

I dag undersökte jag frysens innehåll och gissa om jag blev upprörd – allt har blivit förstört. Nu undrar jag vems är felet?
Är det sotaren som skulle ha satt i kontakten, efter det att han dragit ur den. Har en känsla av att han använder något att suga ut sotet med – Er erfarenhet?
Eller är det mitt fel som inte noga kontrollerade att han inte gjort något dumt?

ingrid

[Pirum]

Men varför bygger man inte om till växelströmsladdning? Det gör man ju på gamla traktorer, typ Grålle, som ofta står på tomgång.

Men, för att återknyta till tråden, bra att de betalar självrisken. Men samtidigt tror jag att det nog är väldigt svårt att bevisa något sådant här, kanske borde det finnas ett efterbesiktningsprotokoll av något slag. Dvs, hantverkaren skriver på ett papper vad han/hon gjort (dragit ur kontakt si och så, stängt av x, vridit på inställning z) och sen får han/hon kolla sakerna efteråt. Och då vet också kunden vad som har gjorts. Felet är såklart att det bygger på att man kommer ihåg att fylla i protokollet...