Om jag började från noll och hade utrymme och läge så skulle jag sätta en frukthäck av äpple och päron i lepageform. Äpplet iallafall, päronet fick nog bli rak. I denna skulle jag ha lika många sorter som nedsatta häckträd (i lepageformen som är vackra bågar sätter man 1 träd per meter), plus att jag skulle ympa in några sorter till.
Japp, och sedan ksulle det bli en frukt- eller bärberså om jag hade platsen. Fick jag nog med äpple och päron efter häcken skulle jag välja något annat att bygga den med, persika kanske, eller persika och aprikos blandat, eller plommon och ett par vinrankor (vindruva) vid ingången.
Sedan skulle jag sätta träd som läade varandra när jag lärt känna vindförhållandena i trädgården, och absolut måste för att de är så vackra också som unga är gråpäronet. För den vackra blommens skull och de härliga frukterna skulle det bli ett par, tre päronträd av olika sorter till där de fick rasa i höjden så grant som bara päronträd kan. (Päronträd börjar faktiskt bli exotiska, det är så sällan man ser nysatta, unga päron!)
Och sedan grundäppelträden förstås, dvs de som fick växa upp som kronträd. Eftersom jag redan skulle ha mängder av sorter i min vackra lepagehäck skulle jag välja äpple efter växtsätt och blomning och där kommande fikaplatser skulle vara i trädgården. Filippa och Oranie för blommen där jag kan tänka mig lite lägre kronor, Ribston och Åkerö för de lite storre sorterna som kan stammas högt och för att de är två helt olika växtsätt som båda är spännande. Kanske en Amorosa också eller Lobo för de rödaktiga årsskotten som är vackra på vintern (om man utvecklat den subtilitet som krävs i Norden för att se att det finns färger också i denna natur på vintern). Transparente Blanche skulle jag hellre ympa in senare, de sätter så mycket frukt på sina kronträd som måste ätas upp eller mosas på en gång så man kan bli galen om man har för många frukter.
Sedan plommon förstås. Bra träd för att de inte blir så stora (med några få undantag). Jag tycker om många sorter och en jag skulle sätta som kanske inte är så vanlig att man sätter frivilligt är körsbärsplommonet Prunus Cerisefera som man kan bli galen på för att de rotskottar sig. Men frukterna, de små och till synes oansenliga, är härliga och har lång hållbarhet.
Körsbär är ett måste. Själv gillar jag skuggmoreller och riktigt blodsvarta körsbär bäst, men praktiskt taget alla körsbär är goda. Mycket vackert att ha blomningen utanför ett sovrum. ett måste att trädet får växa fritt och obeskuret, om man inte har plats för ett stort, mycket vackert och högre träd så är inköp av körsbär på sbagväxande underlag ett alternativ. Den grundstammen heter Gisela.
Persika skulle jag ha flera av, jag skulle nog satsa på sorten Riga. Något kan man ställa vid vägg som man beskär lite lätt "platt" så att de flesta grenar får lite lä och skydd av väggen. åtminstone ett skulle jag ha friväxande.
Valnöten tycker jag också har blivit ett måste. Man kan välja Manchurisk valnöt för garanterad härdighet, eller den äkta valnöten som inte är lika säker i zon 3 men som efter en sisådär 20 år skulle kunna ge ätbara nötter. Oavsett det, när trädet slår ut sina blad sent på våren är de så rödnätt vackra, och sedan när man tar på dem frigörs en så härlig doft så att man blir beroende.
Havtornet är en buske, elelr rättare sagt man måste åtminstone ha 2 dvs hane och hona. De ställer man på ett ställe med lite sämre jord, torrare osv så minskar man risker för rotskott, ellerpå ett ställe där de kan få bilda buskage. Bären är de godaste man kan tänka sig tycker jag. Och vackra också. (Och jojo svårplockade men det är de värda!)
En rönn tycker jag också att man måste ha för bären. Blir supergoda i maten som krydda, eller i alltför sötslibbig saft.
Ja, och så måste man ha några prydnadsaplar som ger den där illdådiga blommen och som är så vackra att sylta in hela frukten också. Här finns många sorter, jag skulle välja en av purpuraplarna och en med vit blomning och gröna blad.
I växthuset skulle jag ha fikon, en vindruvsplanta som fick växa sig grov, och allsköns mer värmekrävande fruktträd. Värme på vintern ett måste förstås, kosta vad det kosta vill...
--------------------
|