CITAT (Bettson @ 28-11-2007, 09:18)
Fast man "går inte omkring med skarpladdat vapen". Vapnet bärs alltid oladdat och man laddar först när man kommer till passet. Där är det första man gör att kontrollera skjutbakgrunder, farliga skjutriktningar, man bestämmer sig inom vilken radie man tänker skjuta beroende på hur passet ser ut.
När man lämnar passet är det alltid patron ur som gäller. I sällskap ( alltså så fort man möter andra människor) bryts hagelvapnet för att visa att det är oladdat. När det är ett kulgevär så tar man bort slutstycket i stället. Det är tiill för att omgivningen inte ska känna sig osäker i närvaro av någon som har vapen.
Jag kan tänka mig att just det vapenskrammel som uppstår när man bryter bössan och oladdar kan göra männoskor osäkra. Men det är faktist tvärtom, man vill göra sig icke hotfull.
Det gäller säkert för de flesta jägare, blev själv bekant med en som jagade här tidigare, han bröt alltid bössan och kom fram och pratade och var hur trevlig som helst. Han sköt sällan nånting men var ute i naturen desto mer och hade bra koll på viltstammen. Precis så ska en jägare vara, ansvarsfull och trevlig.
Men det finns massor med rötägg också! För flera år sedan var jag ute och gick med goda vänner och deras hundar. Ett helt gäng jägare spärrade då vägen för oss och tyckte inte vi fick passera, medan vi tyckte att alla får gå på skogsvägen så mycket de vill. Man har ju själv ingen större lust att vara hänsynsfull mot folk som är så oartiga. De började då prata om att det var farligt för oss och hundarna (som var kopplade), vilket en av dem illustrerade genom att vifta med bössan och “på skoj” sikta på en av hundarna. Matte blev hysterisk, och det slutade med att vi vände och gick hem.
Vid ett annat tillfälle var jag ute och gick under älgjakten. Även dessa jägare sa först att jag inte fick gå där. Det får jag visst. Men kulor kan studsa på träd, blabla. Nu fortsatte jag att gå av ren envishet, har lite svårt att ge mig. Då ropade de efter mig att de skulle ringa efter polisen! Gör ni det, tyckte jag och fortsatte. Varpå en av dem körde efter mig i sin Jeep hela vägen ända tills jag vek av in i skogen.
Är det däremot bra jägare brukar jag fråga „stör jag om jag går här?“ – Nejdå, brukar svaret bli.
Man har ju även hört berättelsen som jag verkligen hoppas inte är sann om ett jaktlag (kan det ha varit i Småland?) som under älgjakten lyckades skjuta en brun häst och två svartvita kor.
Jakten, igen.
26-11-2007, 18:18
