Visserligen skall man inte generalisera men man börjar fundera, eller fortsätter grunna. Tjuvjakt.

Det är för lätt att få vapenlicens och bli jägare i landet verkar det som. När vissa får en bössa i näven så skjuter på vad och när de vill. Jägarförbunden borde vara hårdare med sjävsanering av branschen. Sen tjuvskjuts ju många rovdjur oxå, det är nog mer omfattande.

Det borde vara mer koll på jakten överhuvudtaget för det skadeskjuts mycket och sen skjuts väldigt mycket kor med små kalvar som lämnas åt sitt öde. Många jägare verkar tyvärr bli så uppjagade av jakten att dom skjuter innan dom tänker. Det borde vara riktigt straffbart..
Borde också vara någon koll på att man verkligen kan skjuta innan man går ut i jakt. Kanske att man måste uppvisa att man varit på älgskyttebanan och skjutit godkänt varje år.

Det är bannemig inte lätt att ta jägarexamen idag, hårda prov på både teori och skytte. Men förr behövde man ju ingen examen som det finns idag. Tog själv jägarexamen för några år sedan, det var inte det lättaste. '
Har en kompis uppe i landet och där (inte alla) gillar dom inte vargen, då heter det SKUT OCH GRÄV. vet att gubbarna är ute i skogen på nätterna om någon har sett vargspår, du vet vargen ger sig på hundarna när gubbarna är på jakt......


Många seriösa jaktlag har detta att man måste visa upp att man har skutit godkänt, men tyvärr inte alla

Ja, det är ju jättebra, skulle vara obligatoriskt.

Går ju mycket i skogen med mina hundar och ofta hittar jag platsen där de fällt älgen och både skinn, huvud, klövar och inälvor men betyder det att det varit tjuvjakt?
Många tycks anse det men jag undrar jag

Det kan vara en åtel också

Vad är det för något? en åtel

En åtel är: en plats där du lägger kadaver för att locka till dig andra djur som vill äta tex gör dom gärna det på björn och räv mm djur som äter dött, kadaver så lägger man restérna på en plats för att locka dit andra djur som vi/dom jägarna kan skjuta när dom är där och äter

måste väl inte vara tjuvjakt för att man hittar slaktrester? vad jag har förstått så är vilt är undantaget från kravet på att animaliskt avfall ska destrueras. man får låta det ligga kvar i skogen.

Skönt att jag inte är ensam om den tanken!

Fast det är väldigt få djur (endast räv + vildsvin? man får skjuta med åtel.

Får skuta ja, det är mycket man inte får men görs ändå, tyvärr.

I den länkade artikeln framgår att man skjutit från bil och skoter och sånt är förbjudet men som vanligt anser jägarna, åtminstone många av dom, att dom står över lagen.

Tillägg: Det sker nånting i människans hjärna när man fått ett vapen i händerna och skjutit ett djur, en del av förståndet och empatin dör samtidigt.

Nu tycker jag nog du tog i lite väl mycket. Gäller detta även när man skjuter påkörda rådjur och hundar som lider? Förståndet och empatin dör? Jag tycker nog att det är precis tvärtom jag.

Jag tror inte heller att "skötsamma och bra" jägare lider någon som helst brist på förstånd och empati.

Nu gällde det väl inte direkt avlivning av barmhärtighetsskäl. Jo, visst finns det säkert jägare som klarar av att hantera dödandet. Fast inte alla, kanske inte ens flertalet.

Det framgår tyvärr inte av det du skrev. Tvärtom.

Gillar inte denna typ av generaliseringar. Hur kan du veta (eller anse) att det stora flertalet av jägare har problem med förståndet och empatin? Skitsnack, enligt mig.

Håller helt med dig, känner väldigt många som både har empati och förstånd. Sedan har man den där klicken som fördärvar för alla andra, som tex jagar med bil tex, hoppas dom får tag i dom

Hej!
Gossen Ruda måste ha väldig otur när han träffar folk.(Använder han gevär måntro?) Jag har inte träffat någon jägare som har förlorat förståndet eller empatin. Jag tycker nog att det är betydligt fler jakthatare som förlorat förstånd. En van jägare måste ha förstånd och empati för att kunna idka sin hobby annars blir de livsfarliga och uteslutna från sitt jaktlag. Det är kanske då man börjar med tjuvjakt. De flesta som håller på med djur och natur är empatiska utom några få fanatiker. Även vi som äter upp en del av våra husdjur tar väl hand om dem. Både vilda och tama djur ska ha det bra tills de slaktasoch äts upp.
MVH
Jan Lindgren

Nog tycker jag att en jägare har förlorat empatin när dom skjuter kor som har små kalvar.. Och det händer ofta i jaktlagen härikring tyvärr

Hej Felicia!
Det är inte bara brist på empati utan också brist på omdöme. Det verkar vara en mycket konstig mentalitet på jägarna hos dig. Jaktlagen här omkring är mycket noga med vad de skjuter och släpper hellre förbi ett djur istället för att skjuta om de inte är absolut säkra på att det är ett lämpligt byte. Jag skulle inte tillåta jakt på mina marker om jag inte visste att jägarna här har ett gott omdöme.
MVH
Jan LIndgren

Jag tror nog det är mer förekommande än vad man tror. Jag bor ju inte på nån annan planet precis så det vore konstigt om det inte hände på fler ställen..
Många gånger är det nog så att dom blir så "heta" då det kommer nåt så dom skjuter först innan dom hunnit kolla riktigt vad det är. Sen att dom inte bryr sig så mycket om detta efteråt är ju bristande empati. Förhoppningsvis är dom inte lika många men det är ju illa nog ändå att dom inte tänker före.
Det händer ju vådaskjutningar på människor varje år också, just av samma orsak, att dom blir så "upphetsade" att dom glömmer tänka och tror att det är ett djur dom ser.

Tyvärr finns ju dessa som blir besatta när dom får en bössa i händerna, men jag tycker nog att dom mer och mer försvinner ur jaktlagen, de flesta jägare är ju VÄLDIGT seriösa och gör en bra insatts för ´djur och natur, men som vi tidigare har sagt så finns det ju en klick som tyvärr inte tänker utan lägger iväg ett skott och så blir det ju tyvärr ett skadeskutet djur och eftersök med sårat djur som lider, så vill vi ju ABSOLUT inte ha det. Jag för min del skulle ALDRIG skuta utan att jag var flera hundra procent säker att träffa då är det bättre att djuret får löpa så väntar vi på ett bättre tillfälle. Jag tycker nog att i vårat jaktlag tycker nog alla lika, där är det inte prestigi i att skjuta, utan att träffa direkt.

Nu uttrycker du dig igen som att "jägarna" dvs alla jägare anser att de står äver lagen, mister förståndet, empatin osv.
En förskräcklig massa generaliseringar igen.

Av 300 000 olika invdivider som är jägare så vore det nästan nog konstigt om alla vore "goda jägare". De flesta är det, tvärtemot vad du tror. Men i en sådan stor grupp så finns det så klart rötägg.

Precis som det finns rötägg bland alla landets ornitologer som ringer till polisen med falska anmälningar. Därmed inget ont om de ornitologer som gör riktiga anmälningar. Eller ornitologer över huvud taget.

Det finns läkare som inte förljer läkemedellagen, men flertalet gör det.

Gisningsvis så passerar kanske 2 miljoner människor eller mera ett övergångställe varje dag. En del går på röd gubbe men inte alla.

Av alla landets miljoner bilister så finns det tyvärr en del som både kör för fort, kör fulla, eller bryter mot andra trafikregler. Men inte kan man ta heder och ära av alla som kör bil för det.

Det är nog dags att du kanske försöker vara lite mera nyanserad i din kritik av jägarkåren. Du får gärna kritisera för mig om det är berättigat, men uttryck dig inte som du gör med ordet jägare. Du har inga som helst belägg för att alla landets jägare tjuvjagar och då ska du inte säga så heller.

Kunde inte sagt det bättre själv (vård av barn glömde du , där finns rötägg har jag läst om ) Visst är det för j----ligt när det finns idioter till jägare som bara skjuter och vårdaskjuter och djuret får lida eller jaga dom med tex bil men långt ifrån alla är sådana.

Har de belägg för det du säger? I så fall begår jägarna ett jaktbrott. Man får inte skjuta kon för kalvarna. Först kalvarna sedan kon är regeln och för det mesta låter man kon löpa för att inte skjuta ner stammen.

Jag känner i alla fall inga jägare som med berått mod skulle skjuta kon för kalvarna, mest för att jag bara känner lagliga jägare.

Sedan ska man ha klart för sig att det kan hända olyckor och att allt inte riktigt blir vad man tänkt. Och då är det så att säga olyckfall i arbetet. Ingenting man räknat med trots att man kände sig säker när skottet avlossades.

Så här skulle det tex kunna gå till. Du kommer som jägare till ditt jaktpass. Upptäcker att det står ett ensamt djur ute i en stort hygge. Du tittar i kikaren och bedömer djuret till en ko. Du väntar kanske femton minuter för kon betar och går längre och längre ut på planteringen. Du beslutar dig då för att det är en gallko ( ko utan kalv) och skjuter. Strax efter skottet så reser det sig en kalv som legat och vilat bakom en sten. DU har inte haft möjlighet att se kalven från ditt pass. Du har väntat ganska länge för att se henne i rörelse och vara säker på att del inte lurar en kalv i faggorna. Ändå hände det.

Det enda som finns att göra i detta läge är att skjuta kalven också för att den inte ska lida. Det är det enda acceptabla.

Då finns det några olika scenarion ut laglig synvinkel.

Skjöt jägaren kalven också och licens finns för vuxen och kalv, då har han bara burit sig klantigt åt. Han kommer att få en räjäl åthutning av jaktledaren och jag är nästan säker på att ingen jägare i jaktlaget gratulerar honom till skyttet. Och ingen grankvist kommer i hatten heller. Ganska vanligt är också att skytten skickas hem och inte får vara med på några jaktdagar för att "begrunda sina synder".

Det andra alternativet är att jägaren skjuten kalven också, men det finns ingen licens kvar till kalv. Eftersom det fortfarande är jakttid för kalv har man då förutom att vara klantig, tagit bort en ko med avelsvärde mm så har man gjort en sk överskjutning. Man har fällt flera älgar än man har licens för. Man får då betala en extra avgift för detta i samband med fällavgifterna. Och den är ganska saftig. I de flesta jaktlag skulle nog skytten få betala den avgiften själv. Överskjutningen skulle också dras av från nästa års licenstilldelning. Man får alltså mindre licenstilldelning nästa år.

Tredje alternativet är att skytten inte gör något alls för att fälla kalven. Då har han begått ett jaktbrott för så får man bara inte göra. I de två första alternativen är det olycksfall som man dessutom får både skämmas och böta för, trots att man gjorde sitt bästa och man kände sig säker. Man har dock inte gjort ett jaktbrott utan det är olyckliga omständigheter. I det sista alternativet har man bruit mot alla etiska jaktregler och att dessutom inte fälla kalven är ingenting annat än djurplågeri. Då borde man inte få ha sina bössor kvar.

ÅJA Bettson du är inte ny i detta som man har lärt sig, det är inte det skottet man inte tryckte av som man ångrar... tur är har jag inget att ångra

Sorry Ruda jag läste dig inte tillräckligt noggrannt. Du säger faktist inte alla jägare utan många jägare. Men jag tycker fortfarande att det är synd att du har så förutfattade meningar om jägare. Jag hävdar nog att flertalet är bra, laglydiga, intresserade och empatiska jägare. Det är inte i förhållande till gruppens storlek, många jägare som missköter sig.

Har bott ihop men jägare i hela mitt liv och jag kan tala om för dig att ifall de hade skadeskjutit ett djur och inte gjort sitt allra yttersta för att klara eftersöket, då hade de nog inte fått komma inom dörren på kvällen. Det har hänt att maken gått två mil för att vara säker på att djuret är oskatt. Eftersök görs även vid bomträffar sk kontrolleftersök. Så fort ett skott avlossats och djuret inte ligger så genomför man alltså ett eftersök för att vara säker. OCh det händer faktist att det blir totalbommar. Det gäller då att manhar en riktigt duktig tränad eftersökshund som hjälper till i bedömningen. Det tar flera år att få fram en sådan och det ligger mycket träning bakom.

En sak kan man vara säker på. En jägare kan inte få vara våldsam. Om han hon skulle bli fälld för misshandel eller något annat så skulle omedelbart bössorna beslagtas. Alltså borde gruppen ha ovanligt lite misshandlare än samhället i stort.

Det som inte är bra är att människor som har vapenlicens och senare i livet blir psykiskt sjuka inte blir fråntagna sina vapenlicenser i större omfattning. Det är läkarnas skydighet att rapportera sådant men det görs inte som det borde.

Att jaga från fordon är ett jaktbrott och ska beivras. Men tänk väl att när en jakt övergår i eftersök då gäller inte dom jaktlagarna längre för då är det inte jakt. DÅ är det eftersök. Det enda som gäller då är att förkorta djurets lidande. Då är det faktist tillåtet att skjuta från fordon. Så allt behöver inte vara som det ser ut.

Ja, håller precis med, men det är oftast det att dom skjuter innan dom tänker.
Det är ju som du skriver att man vara lugn och vänta en stund innan man skjuter men många gör inte så. Sen görs lite sök efter kalven som inte är så lätt att hitta..

Lunga, hjärta, lever och njurar var man förr tvungen att ta hem till veterinärbesiktningen ifall djuret skulle säljas. Nu är det lite oklart om reglerna men det klarnar väl snart. EU har inte riktigt bestämt sig ännu.

Fast att lämna kvar slaktavfall man inte behöver i skogen är väl bra för många djur. Det behöver ju inte vara åtel utan kan ju vara matreserv till en hel del andra djur, fåglar tex.

Där är ett stort problem, såg på löpsedlarna idag att jägaren som vådasköt sin son härom dagen hade misshandlat sin fru tidigare.

Om man skall göra ett eftersök så ska man göra allt som står i ens makt att göra för att klara eftersöket. Som sagt, att gå flera mil det är bara sånt som ska göras om det behövs.

Man är också skyldig att ha särskilt tränad eftersökshund att utföra arbetet. Tyvärr är särskilt tränad eftersökshund inte lagligt precicerat. Själv anser jag att man ska gå minst öppenklassprov med sin eftersökshund. Egentligen tycker jag inte det heller räcker utan en riktig eftersökshund den ska klara elitnivå. Men ett öppenklassprov talar i alla fall om hundens "lägsta nivå". Den kan ju vara bättre också. Men jag tycker inte om att hundägare snackar upp sina hundar utan att ha belägg för det. Det är alltid den duktigaste hunden som ska gå på ett skarp eftersök. Yngre hundar får börja med sk dödeftersök. De riktigt duktiga använder man till kontrolleftersök.

Och nog kan det sorgligt nog hända att man trots flera dagars sök och har jätteduktiga hundar för jobbet att man inte klarar det.Oftast beror det på att folk kliver på skottplatsen och försöker själva först utan att ta hjälp av någon riktigt duktig. Maken har faktist misslyckats med ett eftersök just av den anledningen. SKytten hade klampat omkring på platsen och gått i spårlöpan och kallat in eftersöksekipaget för sent. Det är tolv år sedan det hände och han kan fortfarande prata om det både sorgset och irriterat. Han far faktiskt lite illa av det och det är väl i alla fall ett tecken på att han som jägare har empati.
Det var ju inte han som skadskjutit men han tog illa vid sig i alla fall.




Hade han varit anmäld för misshandeln av frun så hade han inte haft några bössor kvar.

Här finns många som "försvarar"jägarna och det är nog tur att de har Er.

Själv skulle jag kunna sida upp och ner om mina funderingar om vissas (de flesta här i området) rätt att gå omkring med ett skarpladdat vapen. Men jag ligger lågt och lägger ingen energi på saken, fakta kan man inte ändra på.

ingrid

Det jag tänker är att alla som skjuter "olagligt" måste väl inte tillhöra ett jaktlag som de - om de skulle bli påkomna - kan uteslutas ifrån?
Gevär kan man väl ha ändå?
Det finns tokar i var och varannan by som det brinner i skallen på om de skulle få slag på ett vargspår.
Nog skjuts det och sen grävs det.
Nä - bort med jakträtten och se till att anställt folk skjuter de djur som ska skjutas, sen kan köttet säljas på ICA.

Har ni sett jägarna,filmen altså,inte såååå långt i från sanningen.

Och det vet du? Har du träffat alla Sveriges jägare? Det måste du väl ha gjort eftersom du vet?

Att det finns rötägg betyder knappast att den stora majoriteten är det.

Nej, jag är inte insatt i jakt, jag känner bara ett fåtal jägare, men jag bara vägrar tro att majoriteten av jägare är idioter! Rent logiskt så kan det inte vara så.

Jag menar heller inte majoriteten,min man är jägare jag själv är skjutledare på trap.jag skjuter lerduvor,men man hör hur snacket går,och hur det pratas om vargar och räv,gamla stötar går inte att ändra på så är det, jag talar varmt om vargar när jag diskuterar med gubbarna men nej,de hör inte på det örat.

[
Hade han varit anmäld för misshandeln av frun så hade han inte haft några bössor kvar.
[/quote]
Dessvärre verkar det som om han varit anmäld för detta och DESSUTOM sade de på TV ikväll att han varit morddömd tidigare!

Jag blir inte förvånad

Återkommer med replik så fort jag har tid och tänkt igenom saken, vilket tyvärr kan dröja någon dag. Jag säger bara:"Huka er kärringar och gubbar, nu laddar han om".

Man måste i alla fall tillskriva dig ett visst mått av torr humor Ruda, även om man inte alltid delar dina åsikter

Fast man "går inte omkring med skarpladdat vapen". Vapnet bärs alltid oladdat och man laddar först när man kommer till passet. Där är det första man gör att kontrollera skjutbakgrunder, farliga skjutriktningar, man bestämmer sig inom vilken radie man tänker skjuta beroende på hur passet ser ut.

När man lämnar passet är det alltid patron ur som gäller. I sällskap ( alltså så fort man möter andra människor) bryts hagelvapnet för att visa att det är oladdat. När det är ett kulgevär så tar man bort slutstycket i stället. Det är tiill för att omgivningen inte ska känna sig osäker i närvaro av någon som har vapen.

Jag kan tänka mig att just det vapenskrammel som uppstår när man bryter bössan och oladdar kan göra männoskor osäkra. Men det är faktist tvärtom, man vill göra sig icke hotfull.

Det gäller säkert för de flesta jägare, blev själv bekant med en som jagade här tidigare, han bröt alltid bössan och kom fram och pratade och var hur trevlig som helst. Han sköt sällan nånting men var ute i naturen desto mer och hade bra koll på viltstammen. Precis så ska en jägare vara, ansvarsfull och trevlig.
Men det finns massor med rötägg också! För flera år sedan var jag ute och gick med goda vänner och deras hundar. Ett helt gäng jägare spärrade då vägen för oss och tyckte inte vi fick passera, medan vi tyckte att alla får gå på skogsvägen så mycket de vill. Man har ju själv ingen större lust att vara hänsynsfull mot folk som är så oartiga. De började då prata om att det var farligt för oss och hundarna (som var kopplade), vilket en av dem illustrerade genom att vifta med bössan och “på skoj” sikta på en av hundarna. Matte blev hysterisk, och det slutade med att vi vände och gick hem.
Vid ett annat tillfälle var jag ute och gick under älgjakten. Även dessa jägare sa först att jag inte fick gå där. Det får jag visst. Men kulor kan studsa på träd, blabla. Nu fortsatte jag att gå av ren envishet, har lite svårt att ge mig. Då ropade de efter mig att de skulle ringa efter polisen! Gör ni det, tyckte jag och fortsatte. Varpå en av dem körde efter mig i sin Jeep hela vägen ända tills jag vek av in i skogen.
Är det däremot bra jägare brukar jag fråga „stör jag om jag går här?“ – Nejdå, brukar svaret bli.
Man har ju även hört berättelsen som jag verkligen hoppas inte är sann om ett jaktlag (kan det ha varit i Småland?) som under älgjakten lyckades skjuta en brun häst och två svartvita kor.

Hej!
I decembernumret av Scientific American hittade jag en historia som ska vara världens roligaste enligt 350000 röstande.

Two hunters are out in the woods when one of them collapses. He doesn´t seem breathing, and his eyes are glazed. The other guy whips out his phone and calls emergency services. He gasps, " My friend is dead! What can I do?" The operator says, " Calm down. I can help. First, let´s make sure he´s dead." There is a silence, then a shot is heard. Back on the phone, the guy says, "Okay, now what?"

MVH
Jan Lindgren

Mycket konstig humor.....

Normalbegåvad jägare mao.

Till saken. Så fort man klagar på rötäggen inom jägarkåren så dyker i regel ett par undanflykter upp. Dels att det finns rötägg inom andra grupper också, ornitologer, bilister, läkare mm. Visst men nu var det jägarna vi pratade om, glöm resten. Sen att det finns bra jägare också men det är samma sak där, tusen bra jägare uppväger inte ett rötägg så låt oss prata om rötäggen. Som nog är fler än vad många vill erkänna. Så länge dom får hålla på kommer hela jägarkåren att betraktas med misstänksamhet, det krävs självsanering. Varje jägare som missköter sig skall anmälas och avlägsnas från gruppen och det är nog bara dom andra jägarna som vet vad som hänt. Fast detta kommer nog inte att ske förrän det blir 7 torsdagar i samma vecka.

Och så har vi tjuvjakten på dom förhatliga rovdjuren. Låt mig börja från grunden. Vi har i Sverige en parlamentarisk demokrati. I fria val väljer vi våra företrädare som hamnar i riksdagen. Där stiftas olika lagar som alla i Sverige skall följa och bland dessa lagar finns det några som är till för att skydda rovdjuren och reglera hur många det är lämpligt att det finns mm. Det gäller för alla inklusive jägare att acceptera detta och bara gilla läget.

Att skapa egna regler för vad man får och inte får göra är något som florerar i kriminella kretsar som t.ex. mc-gäng. Är det dags att sätta likhetstecken mellan såna gäng och jägarna? Anarki kallas det ibland. Att riksdagen fattar beslut om rovdjurens rätt att existera beror på att där ser man längre än jägarna som knappast ser längre än till frysboxen. Det gäller t.ex. alla djurarters rätt att finnas, den biologiska mångfalden som det kallas. Perspektivet är långt större än jaktlagets lilla futtiga jaktområde, det gäller hela Sverige, Norden, Europa och kanske hela världen.

Jag har tidigare ställt en fråga som aldrig har besvarats så jag ställer den igen nu. Alltid, nästan, när jakten kommer upp på dagordningen så talas det om hur jägarna håller på med viltvård som man kallar det, man bestämmer vilka djur som skall få finnas och vilka som skall skjutas bort. Det är precis som om djurlivet inte kan klara sig på egen hand, vilket är helt fel. Nu kommer frågan: Är det helt omöjligt för en jägare att acceptera att även ett jaktbart vilt skall få exestera bara för sin egen skull och inte bara vara predistinerat för middagsbordet eller frysboxen?

Nu är jag trött så det blir inte mer piska idag.

Tror säkert att de flesta jägare i de flesta jaktlag håller sig till de regler som finns men tyvärr är det ju alltid "undantagen som bekräftar regeln" och det är ju detta fåtal som vi retar oss på och som vi minns.

När jag läste Myosotis inlägg kände jag så mycket "hålla med om" - tyvärr.
Det är långt ifrån alla i ett jaktlag som tycker om att hundägare vistas i naturen och själv har jag varit med om mycket men de två värsta händelserna är nog dessa;
1. en augusti dag var jag ute med min hund, han gick lös framför mig men när vi mötte mannnen kallade jag in hunden och satte på honom koppel - min hund skötte sig alltså helt perfekt och var aldrig mer än tre meter från mig. Fick veta att nu talade jag med jaktledaren i området och han hoppades att jag hade min hund försäkrad, om han skulle bli skjuten! om de skulle ta miste på min ganska mörka schäfer och ett rådjur. Vid vårt fortsatta samtal framkom att han retade sig på att någon gick i det område som han om några månader skulle jaga.

2. När jag dagen innan älgjaktens start träffade på en man som även han var jaktlagsledare och som började samtalet med "En djävligt massa ohyra ute idag" och då avsåg han mina två hundar som jag hade i koppel och så var det några som spårade med sina hundar på en äng - personspår. En företrädare för spårgruppen, en ung kvinna ( de utbildar blindhundar) försökte lugna ner den uppretade jaktledaren, vi var alltså två kvinnor och en mycket påstridig äldre man som var helt förblindad över att han hade jakträtt i området.
Denne skitgubbe gapade och skrek åt oss ett bra tag och jag blev så arg att jag nästan sparkade honom på ett visst ställe.

Att jag under årens lopp träffat på mängder av trevliga jägare, det försvinner liksom.

ingrid

Det är bara att beklaga, Tyvärr hade min gamle far rätt. Det måste även finnas idioter i vår herres hage annars är inte världen komplett.

För att balansera bilden så bär sig inte alla jägare så illa åt. I vårt jaktlag så anser vi att alla har rätt att vistas i naturen men att man skall visa varandra respekt och hänsyn.

Om det under pågående jakt kommer folk med hundar så gör jägaren patron ur för att inte visa sig hotfull.

Om jakt pågår så talar han om det. Han talar också om att det är fritt att gå in i området och om ni gör det så kommer jag att varna mina jaktkamrater i området att ni finns där så att ni kan gå säkert. Därför är jaktradio något av det första man skaffar sig när man börjar jaga.

Han talar också om hur länge jakten förväntas pågå i denna såt ( oftast ytterligare 10-30 minuter) och att jaktlaget skulle uppskatta att få fullfölja jakten ostört eftersom man bör visa varandra hänsyn. Han erbjuder vandrarna att stanna hos honom på passet och följa jakten via jaktradion. Detta är något som många faktist uppskattar även om de inte är jägare.

Okopplade hundar uppskattas aldrig av jägarna. En okopplad hund som inte aktivt deltar i jakten är inte speciellt välkommen. Kopplade hundar har ingen något illa att säga om.

jag vet faktist inte i vilka kretsar du rör dig Ruda. VIsst finns det jägare som är rötägg, men jag känner inga. Har inte träffat en enda. Det värsta jag varit med om är att man en gång på tjugosex år överskjutit en älg. En jägare skjöt som han trodde en stor kalv som visade sig vara en ungkviga. Jaktledaren anmälde detta själv till polisen som gjorde en utredning och rubricerade det hela som en överskjutning. Det fick man så att säga betala en extra avgift för.

Jag har varit med om att polisen under en jakt kontrollerat jaktkort och licenser. Inga anmärkingar fanns så det var inget annat än en rutinkontroll tror jag.

Så jag vet faktist inte vad jag ska sanera bort, kan du tala om det för mig. Jag vet inte vilka jaktkamtater som jag för jägarkårens bästa ska polisanmäla eftersom jag inte känner någon som går utanför lagen.

Vad ska man göra då Ruda. Huka sig för all skit man får sig påkastad om att man tillhär en kriminell grupp, eller?

Ingrid och Ruda tar upp intressanta ämnen tycker jag. Vem har egentligen rätten till och över viltet och skogen?

Tycker man ofta hör från jägarhåll att "vi måste få behålla jakten", "vi måste få hålla efter rovdjuren så det blir jaktbart vilt kvar", "vi måste få bestämma avskjutningen av ... och ...." etc Sen är det visst ett problem att folk vill röra sig i skogen under jakt oxå?

Som Ruda var inne på viltet ägs inte av någon utan staten lägger fast vår rovdjurspolitik och länstyrelserna reglerar tilldelningen av kvoter. Jag accepterar jakt som företeelse och tror att vi måste ha en viss besjattning av bestånden för att det inte ska bli för mycket trafikolyckor och skogsskador etc men vissa jägare verkar resonera så att jakten finns till av något självändamål, att jakten är prioritet 1 sen får viltstammen av rovdjur anpassa sig därefter.

Men vi är ju många som hävdar vår "rätt" till naturen. Skogsvandraren, svampplockaren, naturfotografen, fågelskådaren, målaren, entomolgen etc vill ju också kunna röra sig i naturen och kunna njuta av det djurliv som finns omkring oss. Varför ska jägarna ensidigt kräva att de ska få sätta ribban för hur många djur som ska få finnas?