Är så himla frustrerad, - grundskolan Alternativ

[netaave]

Fick ett förtvivlat samtal från dottern nyss. Det gällde engelskan på högstadiet, åk 8, hon har haft svårt att hänga med i den lite svårare grupp hon går i, och vi har sen hon gick i 7an förra året bett att hon ska få byta till en grupp som visserligen är större till elevantalet men där dom har engelskan lite enklare och går igenom uppgifterna tydligare.
På varje medarbetarsamtal har jag klargjort för klassföreståndaren att vi verkligen kräver att hon ska få byta grupp.

Nu hade hon fått nej till byte, orsaken var att den andra gruppen är för stor och att alla som behöver gå där tyvärr inte kan få göra det. Dom sa också åt henne att "du är så duktig i spanska, så du klarar nog detta"
Hon har jättejobbigt med engelskan, men spanskan har hon med sig från början då vi har släkt där som vi träffar regelbundet. Den lärde hon sig som liten.
Har precis för mig att det är mot regelverket att göra så, att skolan ska erbjuda undervisningen i språk efter elevens förutsättning, det är väl därför det finns två olika grupper.
Har mailat läraren hon har nu och rektor, sände även kopia till grundskolechefen i kommunen.
Nu är det krig för nu är jag arg!!!

[eugenia]

Hej
Det är tungt när barnen har det kämpigt i skolan, man kan känna sig desperat som förälder. Jag har upplevt liknande historier. Kan du fundera över följande fast du är arg och besviken på din dotters skola: Din dotter som är i femtonårsåldern upplever att hon inte är duktig nog för att gå i den avancerade gruppen. Hennes lösning på detta är bara en enda sak: att komma över till den andra gruppen. Hon gör påtryckningar på dig för att du ska driva igenom detta. Du har verkligen försökt också men fått de argument du beskriver till svar. Men nu har du knappast möjlighet att komma längre med din dotters lösning utan att priset blir alltför högt. Krig mot skolan kan inte hjälpa studier.

I åttan börjar engelskan bli jobbigare: fonetik och grammatik och gud vet vad. Det är inte konstigt att en elev kan känna: "Jag är inte duktig på detta". På ett sätt bekräftar du för henne det hon misstänker om sig själv: att hon inte skulle vara bra på engelska. Jag förstår att du verkligen, verkligen vill att hon ska komma ut ur sitt dilemma. Mitt råd till dig som det ser ut nu: Försök berätta för din dotter att hennes lärare tycker att de problem hon har just nu med själva engelskan går att lösa i den avancerade gruppen därför att hon är rätt så språkbegåvad. Det finns värre diagnoser, jag lovar. Säg till henne att du också tycker att hon är duktig. Om du säger till henne att läraren och skolan är dum så sätter du henne i en jobbig sits. (Även om du tycker det). Försök stötta henne i processen och bit er inte fast vid denna lösning vecka efter vecka. Det engelska språket är lika knepigt i den andra gruppen. Ägna energin åt att tänka mer positivt. Blir du arg på mig nu? Lycka till i alla fall!

[netaave]

Hej
Det är tungt när barnen har det kämpigt i skolan, man kan känna sig desperat som förälder. Jag har upplevt liknande historier. Kan du fundera över följande fast du är arg och besviken på din dotters skola: Din dotter som är i femtonårsåldern upplever att hon inte är duktig nog för att gå i den avancerade gruppen. Hennes lösning på detta är bara en enda sak: att komma över till den andra gruppen. Hon gör påtryckningar på dig för att du ska driva igenom detta. Du har verkligen försökt också men fått de argument du beskriver till svar. Men nu har du knappast möjlighet att komma längre med din dotters lösning utan att priset blir alltför högt. Krig mot skolan kan inte hjälpa studier.

I åttan börjar engelskan bli jobbigare: fonetik och grammatik och gud vet vad. Det är inte konstigt att en elev kan känna: "Jag är inte duktig på detta". På ett sätt bekräftar du för henne det hon misstänker om sig själv: att hon inte skulle vara bra på engelska. Jag förstår att du verkligen, verkligen vill att hon ska komma ut ur sitt dilemma. Mitt råd till dig som det ser ut nu: Försök berätta för din dotter att hennes lärare tycker att de problem hon har just nu med själva engelskan går att lösa i den avancerade gruppen därför att hon är rätt så språkbegåvad. Det finns värre diagnoser, jag lovar. Säg till henne att du också tycker att hon är duktig. Om du säger till henne att läraren och skolan är dum så sätter du henne i en jobbig sits. (Även om du tycker det). Försök stötta henne i processen och bit er inte fast vid denna lösning vecka efter vecka. Det engelska språket är lika knepigt i den andra gruppen. Ägna energin åt att tänka mer positivt. Blir du arg på mig nu? Lycka till i alla fall!

Det är hon själv som slagit larm jag är ju inte i skolan och ser vad som händer där.
Jag ser ju bara hur jobbigt hon har med läxan, det märks att det helt enkelt är för svårt.
Vi har utvecklingssamtal där eleverna är med och hon har själv sagt till sin klassföreståndare att det är för jobbigt.
Klart jag inte säger till henne vad jag tycker om läraren, men det märker hon nog ändå.
Jag stöttar henne, inte skolan, dom resursproblem dom har i skolan ska jag som förälder inte behöva befatta mig med, det får personalen ta med sina chefer, inget jag tar hänsyn till alls.

Det enda jag bryr mig i är att hon klarar skolan på ett bra sätt utifrån dom förutsättningar hon har. Tycker det är en självklarhet att man inte ska behöva sitta hela sin fritid och på helgerna med för att man har svårt med ett ämne.
Skolan är trots bara en del av livet för en 15-åring. Måste absolut finnas tid till annat också.