|
Tror säkert att de flesta jägare i de flesta jaktlag håller sig till de regler som finns men tyvärr är det ju alltid "undantagen som bekräftar regeln" och det är ju detta fåtal som vi retar oss på och som vi minns.
När jag läste Myosotis inlägg kände jag så mycket "hålla med om" - tyvärr.
Det är långt ifrån alla i ett jaktlag som tycker om att hundägare vistas i naturen och själv har jag varit med om mycket men de två värsta händelserna är nog dessa;
1. en augusti dag var jag ute med min hund, han gick lös framför mig men när vi mötte mannnen kallade jag in hunden och satte på honom koppel - min hund skötte sig alltså helt perfekt och var aldrig mer än tre meter från mig. Fick veta att nu talade jag med jaktledaren i området och han hoppades att jag hade min hund försäkrad, om han skulle bli skjuten! om de skulle ta miste på min ganska mörka schäfer och ett rådjur. Vid vårt fortsatta samtal framkom att han retade sig på att någon gick i det område som han om några månader skulle jaga.
2. När jag dagen innan älgjaktens start träffade på en man som även han var jaktlagsledare och som började samtalet med "En djävligt massa ohyra ute idag" och då avsåg han mina två hundar som jag hade i koppel och så var det några som spårade med sina hundar på en äng - personspår. En företrädare för spårgruppen, en ung kvinna ( de utbildar blindhundar) försökte lugna ner den uppretade jaktledaren, vi var alltså två kvinnor och en mycket påstridig äldre man som var helt förblindad över att han hade jakträtt i området.
Denne skitgubbe gapade och skrek åt oss ett bra tag och jag blev så arg att jag nästan sparkade honom på ett visst ställe.
Att jag under årens lopp träffat på mängder av trevliga jägare, det försvinner liksom.
ingrid
|
Jakten, igen.
26-11-2007, 18:18
