Är så himla frustrerad, - grundskolan Alternativ

[netaave]

Fick ett förtvivlat samtal från dottern nyss. Det gällde engelskan på högstadiet, åk 8, hon har haft svårt att hänga med i den lite svårare grupp hon går i, och vi har sen hon gick i 7an förra året bett att hon ska få byta till en grupp som visserligen är större till elevantalet men där dom har engelskan lite enklare och går igenom uppgifterna tydligare.
På varje medarbetarsamtal har jag klargjort för klassföreståndaren att vi verkligen kräver att hon ska få byta grupp.

Nu hade hon fått nej till byte, orsaken var att den andra gruppen är för stor och att alla som behöver gå där tyvärr inte kan få göra det. Dom sa också åt henne att "du är så duktig i spanska, så du klarar nog detta"
Hon har jättejobbigt med engelskan, men spanskan har hon med sig från början då vi har släkt där som vi träffar regelbundet. Den lärde hon sig som liten.
Har precis för mig att det är mot regelverket att göra så, att skolan ska erbjuda undervisningen i språk efter elevens förutsättning, det är väl därför det finns två olika grupper.
Har mailat läraren hon har nu och rektor, sände även kopia till grundskolechefen i kommunen.
Nu är det krig för nu är jag arg!!!

[Discogiraffen]

Jag kan verkligen förstå att många föräldrar är otroligt frustrerande över hur deras barn behandlas i skolan! Som behörig lärare är jag också frustrerad över hur vi tvingas behandla våra elever i skolan, bl a av resursbrist. Resurser är både tid och material, och även om många inte förstår hur vi räknar vår arbetstid, så kan jag garantera att vi arbetar den tiden vi ska!!
Att så många av er, tyvärr stött på uppgivna och oengagerade lärare tror jag till stor del beror på att man så småningom tröttnar på att slåss mot väderkvarnar. Tyvärr är det ju också så att det är de föräldrar och elever som verkligen VILL ha hjälp inte får det - eftersom resurserna läggs någon annanstans. Det är inte roligt att som lärare behöva säga till en elev eller förälder att man inte kan hjälpa, att det inte finns plats i andra grupper, att man inte har tid eller möjlighet. De senaste åren har vår arbetstid fyllts av tusen andra saker som inte har med undervisning, förarbete, efterarbete eller elevkontakter att göra - t ex så måste många lärare arbeta med marknadsföring, eftersom det på alla stadier mer eller mindre råder krig om eleverna. Vi lägger ner timmar på administrativt arbete och kontakter med olika instanser i samhället.
Jag arbetar själv med vuxna invandrare, och lägger otroligt stor del av min arbetstid på kontakter med sociala myndigheter för 'pedagogiska samtal'. Jag undervisar 22 timmar i veckan. Min totala arbetstid är 42 timmar i veckan. Av det är två timmar mötestid. Ca. två timmar i veckan går till administrativt arbete. Räkna själv hur mycket tid som finns för för- och efterarbete, och fundera sedan ytterligare vad det ska bli kvalitet i undervisningen. Kort sagt kan man säga att vår undervisningstid är samma, men övriga uppgifter läggs på ytterligare på den tid vi ska ägna åt för och efterarbete. Det är jättetråkigt att så många verkar tro att lärare är sura, bittra, skadeglada kärringar och gubbar som bara dricker kaffe och planerar hur vi kan sätta dit eleverna. Så många av oss längtar efter vidare dialog med föräldrar (som väldigt många behöver ta mer ansvar för barnen i skolan) och mer tid att göra det vi brinner för - att undervisa, väcka glädje, nyfikenhet och lust efter kunskap!!
Och ja, vi behöver höja lärarnas löner. För lika många års universitetsstudier skiljer det över 7000:- per månad på min och min mans lön. Det gör inte oss mer engagerade. Jag är så stolt över min examen, och så stolt över det jobb jag gör varje dag! Och trots att det verkar flummigt så lär man sig mycket genom en pedagogisk examen. Visst är stora delar av lärarutbildningen kass och stora delar av den behöver göras om, och vi lärare har fått den utbildningen som erbjuds - det är kanske inte så himla lätt att göra ett bra arbete utan tillräckliga kunskaper - precis som era barn inte kan göra ett bra jobb i skolan med lärare som har otillräckliga kunskaper.
Jepp, nu har jag antagligen skrivt ett så långt inlägg så ingen orkar läsa, men jag blir bara så trött och ledsen... Kort sagt är vi många som brinner för vårt jobb. Skäll på politikerna - inte på lärarna.

[Aqvakul]

Jag kan verkligen förstå att många föräldrar är otroligt frustrerande över hur deras barn behandlas i skolan! Som behörig lärare är jag också frustrerad över hur vi tvingas behandla våra elever i skolan, bl a av resursbrist. Resurser är både tid och material, och även om många inte förstår hur vi räknar vår arbetstid, så kan jag garantera att vi arbetar den tiden vi ska!!
Att så många av er, tyvärr stött på uppgivna och oengagerade lärare tror jag till stor del beror på att man så småningom tröttnar på att slåss mot väderkvarnar. Tyvärr är det ju också så att det är de föräldrar och elever som verkligen VILL ha hjälp inte får det - eftersom resurserna läggs någon annanstans. Det är inte roligt att som lärare behöva säga till en elev eller förälder att man inte kan hjälpa, att det inte finns plats i andra grupper, att man inte har tid eller möjlighet. De senaste åren har vår arbetstid fyllts av tusen andra saker som inte har med undervisning, förarbete, efterarbete eller elevkontakter att göra - t ex så måste många lärare arbeta med marknadsföring, eftersom det på alla stadier mer eller mindre råder krig om eleverna. Vi lägger ner timmar på administrativt arbete och kontakter med olika instanser i samhället.
Jag arbetar själv med vuxna invandrare, och lägger otroligt stor del av min arbetstid på kontakter med sociala myndigheter för 'pedagogiska samtal'. Jag undervisar 22 timmar i veckan. Min totala arbetstid är 42 timmar i veckan. Av det är två timmar mötestid. Ca. två timmar i veckan går till administrativt arbete. Räkna själv hur mycket tid som finns för för- och efterarbete, och fundera sedan ytterligare vad det ska bli kvalitet i undervisningen. Kort sagt kan man säga att vår undervisningstid är samma, men övriga uppgifter läggs på ytterligare på den tid vi ska ägna åt för och efterarbete. Det är jättetråkigt att så många verkar tro att lärare är sura, bittra, skadeglada kärringar och gubbar som bara dricker kaffe och planerar hur vi kan sätta dit eleverna. Så många av oss längtar efter vidare dialog med föräldrar (som väldigt många behöver ta mer ansvar för barnen i skolan) och mer tid att göra det vi brinner för - att undervisa, väcka glädje, nyfikenhet och lust efter kunskap!!
Och ja, vi behöver höja lärarnas löner. För lika många års universitetsstudier skiljer det över 7000:- per månad på min och min mans lön. Det gör inte oss mer engagerade. Jag är så stolt över min examen, och så stolt över det jobb jag gör varje dag! Och trots att det verkar flummigt så lär man sig mycket genom en pedagogisk examen. Visst är stora delar av lärarutbildningen kass och stora delar av den behöver göras om, och vi lärare har fått den utbildningen som erbjuds - det är kanske inte så himla lätt att göra ett bra arbete utan tillräckliga kunskaper - precis som era barn inte kan göra ett bra jobb i skolan med lärare som har otillräckliga kunskaper.
Jepp, nu har jag antagligen skrivt ett så långt inlägg så ingen orkar läsa, men jag blir bara så trött och ledsen... Kort sagt är vi många som brinner för vårt jobb. Skäll på politikerna - inte på lärarna.

Tycker att man förenklar problemet när det beskrivs i termer av resursbrist, administrativa plikter och låga lärarlöner.
När det gäller ungdomsskolan så måste föräldrarna och deras engagemang tas tillvara på ett helt annat sätt än vad nu sker. När det gäller lärarna så är de allra flesta engagerade och duktiga, men det finns också "rötägg" och "stofiler" som utgör hinder för utvecklingen av skola och lärande.
Mvh
"magister Anders"

Redigerat av aq42: 30-11-2007, 22:23