Då var man här igen..., Skurken jag.... Alternativ

[Annica J]

Då var det dags igen för mina gnällinlägg.

Varit igång och lite jävlar annamma idag tills nyss, då tog batteriet slut. Min mamma ringde mig ang. följa med henne och ordna hennes kamera i en butik. jag svarade snäll och trevligt nej jag kan ej då jag har ärenden (lovade) att uträtta. Hm, det skulle man ju inte sagt och jag mår nu bottendåligt igen. Jag VET jag skall slå bort det men klarar det bara inte. Jag känner mig jättehemsk och elak som "vägrade" ställa upp.
Tanken är ju att jag skall ställa upp oavbrutet så fort det skall behövas. Ungefär att man skall få kommandot hoppa och jag skall fråga hur högt.
Suck!

Nu skall jag i alla fall iväg och ordna mina lovade ärenden och sedan så fort det är klart släppa allt för att komma springande.
(Kommer dock ej hjälpa då hon skulle vara borta(bara för att straffa)).

Bara lilla jag

[Marina i Hällekis]

Det kommer nog vara så, varje gång du säger nej, det går inte att ändra på andra, den enda man har makt över är sig själv och man bestämmer själv vilka som ska få påverka en.
Bara du får lite bättre självkänsla, blir det nog lättare att stå emot och "stänga" öronen för sådana komentarer.

Du blir inte en bättre människa för att du blir en dörrmatta, du är redan bra som du är!
Jag uppfattar dig som en snäll, omtänksam, välformulerad och humoristisk och skulle inte det duga så duger inte någon.

Ta en dag i taget och ge inte upp, försök att hitta mer att vara upptagen med, så kan du lättar säga nej till din mamma, hon får vänja sig och du behöver inte ha dåligt samvete för att du inte hinner passa upp!
Försök att få en annan psykolog och vi finns ju här när det känns jobbigt.

Jag tänkte på utbildningen du var intresserad av, du kan inte få försäkringskassan att ställa upp med en praktikplats/arbetsträning inom arbetet innan du utbildar dig, det kan kanske få dem att senare ställa upp med, pengar till utbildningen.


Hoppas att du fått lite gnista tillbaks, i batteriet!
Kram Marina,