Då var man här igen..., Skurken jag.... Alternativ

[Annica J]

Då var det dags igen för mina gnällinlägg.

Varit igång och lite jävlar annamma idag tills nyss, då tog batteriet slut. Min mamma ringde mig ang. följa med henne och ordna hennes kamera i en butik. jag svarade snäll och trevligt nej jag kan ej då jag har ärenden (lovade) att uträtta. Hm, det skulle man ju inte sagt och jag mår nu bottendåligt igen. Jag VET jag skall slå bort det men klarar det bara inte. Jag känner mig jättehemsk och elak som "vägrade" ställa upp.
Tanken är ju att jag skall ställa upp oavbrutet så fort det skall behövas. Ungefär att man skall få kommandot hoppa och jag skall fråga hur högt.
Suck!

Nu skall jag i alla fall iväg och ordna mina lovade ärenden och sedan så fort det är klart släppa allt för att komma springande.
(Kommer dock ej hjälpa då hon skulle vara borta(bara för att straffa)).

Bara lilla jag

[MariaS]

Hade samma erfarenhet av min "mamma". Hon ringde bara för att be om en tjänst, tala om hur synd det var om henne och hur dyrt allting är för henne. Inte en enda gång att hon frågade om jag behövde hjälp, hur jag mådde eller hur det var med min ekonomi.
För fyra år sedan drabbades jag av utbrändhet och diskbråck. Hon brydde sig inte som vanligt, utan jag skulle som nyoppererad passa upp på henne. Det slutade med att jag sa till henne att hon är välkommen att höra av sig den dag hon funderar på hur jag mår och lever.

Till en början kändes det jobbigt när mina syskon ringde och frågade om jag inte kunde höra av mig, för "mamma" kunde inte förstå varför jag var så arg och besviken på henne. Nu har det som sagt gått 4 år och hon har fortfarande inte ringt eller hört av sig. Uppenbarligen var jag inte så intressant i alla fall.

Efter ett par månader började livet bli mycket enklare. Jag märkte själv att jag slutade titta på nummerupplysaren innan jag svarde, jag blev mycke gladare och kunde för första gången i mitt liv göra vad jag ville, utan att ha dåligt samvete för att man hade ett bra liv.

Det var en viljornas kamp som du förstår, men skulle jag överleva och komma igen, var detta ett måste.