Då var man här igen..., Skurken jag.... Alternativ

[Annica J]

Då var det dags igen för mina gnällinlägg.

Varit igång och lite jävlar annamma idag tills nyss, då tog batteriet slut. Min mamma ringde mig ang. följa med henne och ordna hennes kamera i en butik. jag svarade snäll och trevligt nej jag kan ej då jag har ärenden (lovade) att uträtta. Hm, det skulle man ju inte sagt och jag mår nu bottendåligt igen. Jag VET jag skall slå bort det men klarar det bara inte. Jag känner mig jättehemsk och elak som "vägrade" ställa upp.
Tanken är ju att jag skall ställa upp oavbrutet så fort det skall behövas. Ungefär att man skall få kommandot hoppa och jag skall fråga hur högt.
Suck!

Nu skall jag i alla fall iväg och ordna mina lovade ärenden och sedan så fort det är klart släppa allt för att komma springande.
(Kommer dock ej hjälpa då hon skulle vara borta(bara för att straffa)).

Bara lilla jag

[Ophelia]

Varför mår du dåligt? Varför var det så elakt att svara snällt nej? Vad är det som svider och sårar? Ett tips: Skriv upp dina känslor och vad det är som sker hos dig och hur det känns när sådant händer. Kolla igenom när du lugnat dig. Lättare då att kunna lägga upp fortsatt strategi för nästa batalj (som kommer som ett brev på posten). Människor fungerar lite grann som vanedjur. Om någon alltid ställer upp och ger med sig så blir det tyvärr en vana för andra att kunna "utnyttja". Det är dock viktigt att inte ha det som en förklaring då jag som egen individ är den som måste bryta processen, det är inte lätt men det går.

Ett tips: Det där med praktikplats och FK. Du ska givetvis se till att du samlar Af och FK för ett möte då det är Af som sitter på kunskapen om praktikplatser och har det som sin arbetsuppgift att pyssla med sådant (bland en massa annat).