Fasta, -någon med erfarenhet? Alternativ

[Veganvarg]

Hejsan!

Jag har funderat på att prova att fasta.
Har gjort det ofrivilligt några gånger (pga sjukdom och liknande), och efter några dagar når man en väldigt skön känsla. Gillar känslan av att kroppen inte är slav under behovet att äta.

Men jag kan ingenting om att fasta. Finns det någon här som har erfarenhet?
Hur mycket kan man hålla igång då man fastar?
Måste man hålla sig väldigt stilla, eller kan man orka leva normalt under fastan?
Hur lång tid är det bra att börja med?

mvh
/Ylva

[Cilla]

Jag har format en annan uppfattning av detta med kropp och själ, men jag känner igen det du skriver Veganvarg om att jag en gång hade känslan av att kroppen var en sorts belastning, som jag med tanke och vilja skulle besegra. Bland annat tyckte jag det var heldumt att man skulle behöva sova så mycket. Så jag struntade i sömnen, vilket förstås slog tillbaka en hel del på mitt välbefinnande. När jag slogs med kroppen slog den tillbaka så att jag inte kunde tänka på något annat än just den. Den erfarenheten gjorde att jag beslöt att iallafall sluta fred med den, och bara ibland försöka lura den lite.

Nu upplever jag som att kropp och själ/psyke är så beroende av varandra att de knappt går att skilja. Tar man hand om den ena sidan av livet smittar det på den andra... Börjar man bråka med kroppen bråkar den tillbaka och hoppar man över att reda ut problem som har mer med själsliga sidan att göra, t ex relationer, så börjar själen att spöka både med ens humör och kropp.

Jag vaknar glad en morgon. Inte sjutton vet jag om det har med goda själsliga drömmar att göra eller att kroppen fått den vila den velat ha. Och sedan fortsätter dagen. Jag blir hungrig och har bara ris hemma. Tillräckligt för kroppen kanske men humöret går ned... Så ringer bästa vännen och berättar något roligt. Plötsligt smakar riset bra. Ens psyke och fysik hör så intimt samman!

Och för att bli lite mer metafysisk: Var går gränserna mellan kropp, kroppar och själ när man andas? Jag upplever gränsen för vad som är min kropp och mitt jag men partiklarna jag andas in blir ju en del av mitt jag i något läge. Vilket? När de är i näsan, i huden eller i blodet? Och syret som finns i luften blir ju snabbt min kropps syre, som i sin tur påverkar allt möjligt hos mig; hjärtslag, signaler till hjärnan, som i sin tur påverkar hur jag tänker och vilket själsligt humör jag har.

Kanske kan du komma till någon slags fred mellan din tanke och din kropp på ditt vis. Men att fasta som ett maktmedel över kroppens behov tror jag inte kommer ena er. Jag tror att varje själ behöver sin kropp - och de behöver vara sams.