CITAT
Fast ädellövskogarna i södra Sverige kan mycket väl vara rester av ett äldre landskap de oxå och utgöra den landsändens "urskog". Det finns forskning som visar att södra Skandinavien aldrig har varit beskogat med tät skog utan har varit öppen till halvöppen trädbäranade mark "tempererad savann".
Jo, det är nog riktigt. Man kan ju fundera över hur en riktig ädellövs-urskog egentligen ser ut, eller skulle ha sett ut, om människan inte fanns. Det finns ju mycket som tyder på att nemorala lövskogar är beroende av bete för att upprätthålla dynamiken och föryngringen i skogen. Innan människan kom fanns det ju mängder med stora vilda djur i Europa som strövade omkring och betade i skogarna, t ex uroxar och visenter. När dessa försvann kom istället en massa betesdjur som människan hade med sig.
Många av de organismer som är knutna till ädellövskog i Sverige vill ha ett halvöppet landskap snarare än en tät skog för att trivas. Det här betyder ju att de största värdena förmodligen är knutna till halvöppna marker med ädellövträd, t ex ekhagar, och inte till de täta ädellövskogar som uppstått på grund av igenväxning i sen tid. Och ekhagarna måste ju betas och ofta även röjas för att värdena ska bevaras. Alltså behövs det någon som kan sköta dessa marker och det är ju det som är den stora skillnaden mot barrskogarna i Norrland som ju klarar sig utmärkt utan mänsklig inblandning. Det är väl tveksamt hur effektivt det skulle vara att köpa och skydda stora arealer hagmarker, eftersom de ju som sagt behöver rätt omfattande skötsel. I dagsläget finns knappast tillräckligt mycket med resurser i naturvården för att sköta en massa hagmarker på det sätt som skulle behövas. Så jag skulle tro att det är bättre investerade naturvårdspengar att köpa gammelskog i Norrland, medan man låter lantbrukarna i Sydsverige behålla sina marker och ger dem bidrag till rätt skötsel av markerna istället.