CITAT (Posse @ 28-01-2004, 18:56)
CITAT (Veganvarg @ 27-01-2004, 23:59)
Jag kan inte riktigt acceptera att kroppen ska få bestämma över själen/psyket.
Jag önskar att man kunde äta enbart då man kände för det. Att fasta blir ju lite så... magen kanske skriker och huvudet blir tungt, men det är ändå jag (min hjärna) som bestämmer om det ska ätas eller inte.
Jo, jag tycker nog att fasta kan innebära att man verkligen bevisar för sig själv att man har karaktärsstyrka och att man med vilje kan avstå från något. Ganska likt att sluta röka förresten...

Ja, detta med viljestyrekänsla känner jag också igen från min fasta förr i tiden. Men samtidigt har jag nog aldrig varit så kroppsfixerad som just under fastan. Visserligen lyckades jag avstå från mat - men uj vad mycket koncentration på intaget av juicer mm det blev. Och fokus på hur kroppen reagerade och vad den behöver.
Kanske kan just fasta bli den "fred" mellan kroppens och viljans behov som man ibland behöver komma till. För fastan drar uppmärksamheten just till hur kroppen mår och hur den påverkar sinnet!