Hur kan jag hjälpa min kompis? Alternativ

[Monica i Nässjö]

Jag har en väninna, och vi har känt varandra sen skolåldern. Hon har alltid varit blyg och har alltid haft svårt för att få kompisar, men hon har aldrig varit mobbad. Jag är nog en av de få som har orkat hålla kontakten med henne. Hon är gift och har tre barn nu. Strax innan jul så träffades vi på en middag, efter lite övertalning från mig, och då fick jag henne att öppna sig, efter några snapsar. Hon berättade hur dåligt hon mådde, hur hon önskade att hon kunde vara mer social. Hon sa att det var som att skydda sig själv, att aldrig bli för intim med någon, för då behövde hon inte bli besviken. Det hade hon tydligen blivit några gånger när hon lärt känna nya människor och efter ett tag hade de slutat höra av sig. Det tolkade hon som att hon var så tråkig så de inte orkade med henne längre. "Då är det bättre att vara ensam, så slipper man att bli sviken." Fast hon egentligen inte vill vara det.

Det gjorde så ont i mig att höra det, för hon är en sån rar tjej, har alltid bara velat gott om andra. Och sedan berättade hon att den värsta reklamen hon visste var den om Pripps Blå, den med alla kompisarna som umgås vid stranden, för den påminnde henne om hur ensam hon själv var. Hon sa att hon nästan började nästan gråta varje gång hon såg den.

Dagen efter ringde hon och bad om ursäkt för att hon pratat så mycket smörja. Men jag känner på mig att hon verkligen menade vad hon sa kvällen innan. Och jag tror att hon innerst inne inte mår så bra. Finns det något jag kan göra? Någon jag kan hänvisa henne att ta kontakt med? Jag känner mig så villrådig för jag vill verkligen hjälpa henne.

[Jejja]

Jag håller med. Jag har själv gått i terapi pga "social fobi" och det var det bästa jag hade kunnat göra med mitt liv! Det tar tid innan man själv inser att man faktiskt behöver hjälp utifrån och det är svårt att erkänna för sig själv att man har ett sånt problem att man faktiskt behöver prata med en kurator. Om en nära vän tar upp det på rätt sätt med en, kanske man blir stärkt och klarar av att ta det där steget som krävs för att faktiskt kontakta psykvården. Det låter så hemskt med psykvård, men faktum är att det är fruktansvärt bra... Jag mår bättre nu efter terapin än jag någonsin gjort i hela mitt liv. Jag är inte helt "frisk" och får en del bakslag, men överlag så har det hjälpt otroligt.
Din beskrivning av din kompis skulle kunnat vara en beskrivning av mig lika väl...