Päronrosten borta i år., Försvann den med sävenbom och kinesiska blåenar? Alternativ

[Alpiner i Halmst...]

Under de senaste 5 åren har vårt gamla päronträd tappat bladen redan under juli månad. Bladen har varit totalangripna av päronrost.
Sommaren 2006 drog vi upp 3 sävenbom och 4 kinesiska blåenar, dessa vintergröna enar anses ju vara vintervärd för päronrostens sporer.
Sommaren 2007 satt bladen kvar på trädet tills det naturliga bladfallet inträffade.
http://www.alpiner.se/Sjukdomsbilder.html
Är det fler som har samma erfarenhet?
M.v.h. Bernt

Redigerat av Alpiner i Halmstad: 19-12-2007, 12:24

[Cilla]

Väldigt fina bilder på rost Bernt!
Den här frågan är intressant och mig veterligen finns det ingen sammanställning över områden/trädgårdsägare/kolonimråden/parker som testat detta. Det borde finnas, för det finns en allmän SLU-rekommendation om 400 meters säkerhetsavstånd, och det borde komma någonstans ifrån.

Det borde vara nyttigt att damma av all gammal kunskap om päronrosten, för den har blivit ett allt större problem där den förut bara tog enstaka blad. I en gammal årsskrift från Pomologiska Sällskapet (som förr var en avdelning av Svenska Hushållssällskapet, elelr hette det Hushållningssällskapet kanske) såg jag päronrosten nämnd, så man har åtminstone känt till den en mansålder bakåt.

Hittills har jag resonerat så, att om ett träd står i ett tätbebyggt villaområde med de typiska 70tals "vintergröna skötselfria" planteringarna där sävenbom och kinesiska enar är standard, så brukar jag rekommendera att antingen strunta i päronträdet och låta det leva fritt till dess det inte orkar mer, eller om det är ungt, rekommendera byte till ett annat fruktträd. Men om det är varierad växtlighet i närheten och bara enstaka partier av värdväxterna så har jag rekommenderat borttagning av dem.

Några få fall har jag följt upp, men eftersom päronrosten blir allt kraftigare i Stockholmsområdet så kommer jag att bli noggrannare med uppföljning i framtiden. Jag har en känsla av att man åtminstone kan minska rostangreppen på sina egna träd genom att ta bort de mest näraliggande värdväxterna, och att spridningen är ungefär som med lövträdkräftan, dvs att den är lättspridd men mycket kraftigare med näraliggande värdväxter.