Jag känner mig på något sätt utpekad här.
Det kan jag acceptera, jag tål det. Jag tolererar även troende personer även om jag inte förstår dom. Understundom kanske detta kan tolkas annorlunda när debattens vågor går höga.
Religionerna kom nog fram som ett försök att förklara jorden, dess uppkomst mm, och för att förklara människans vardag. Olika förklaringar kom fram och en del vann gehör men allt baserades på den tidens vetskap om tingens ordning och blev därefter. Under dom senaste ärhundradena har vetenskapen gått framåt så nu vet vi det mesta.
Formtidens folk trodde exempelvis att solen vandrade över himlen, som det står i bibeln, och jorden betraktades som mittpunkten av allting men nu vet vi att det är jorden som snurrar kring sin axel och även runt solen. Dessutom är jorden bara ett ynka dammkorn i universum. Eftersom det tydligen står en hel del fel i alla dessa skrifter tycker jag det är dags att skrota allting och börja tänka.
Min uppfattning är helt klar, det finns inte och har aldrig funnits gudar. Den som tror annorlunda får gärna försöka bevisa motsatsen. Världen är lika tråkig som den verkar men tyvärr verkar det finnas en inneboende känsla hos människorna att så inte är fallet. Gudar, vidskepelse, occultism, paravetenskap mm får en stor del av en del människors uppmärksamhet. Dvs det som går att bevisa får stå tillbaka för det som inte går att bevisa. Märkligt.
Varför väcker det så ont blod..., om man är troende?
28-12-2007, 15:27
