Ny språkfråga - el snarare hyfsfråga Alternativ

[caprifol]

Jag tror att en liknande fråga varit uppe för något år sedan, men kommer inte ihåg när - och förresten ska vi ju kanske inte rota i gamla arkiv. Skulle dock gärna vilja ha lite synpunkter på en fråga, som just nu blev lite "akut" för mig:

För några veckor sedan fick vi ett kort besök av ett par av våra allra äldsta och närmaste vänner från England. I samma veva ringde ett par svenska vänner och ville att vi skulle ses. De tillhör inte den allra närmaste vänkretsen, men vi har alltid trevligt när vi träffas och spontant föreslog jag att de skulle komma till oss i stället. Att A & B från England inte skulle misstycka visste jag. För säkerhets skull talade jag om att As och B.s svenska kunskaper inskränker sig till "hej", "skål" och "tack" och att språket för kvällen givetvis var engelska. Inga problem enl min svenska väninna, som genom sitt jobb behärskade engelska så gott som flytande (egen utsago).

Tyvärr visade det sig att våra svenska vänner inte alls brydde sig om att prata engelska, förutom när A och B vände sig direkt till dem. De pratade svenska sinsemellan, och (vad värre var, tycker jag) även med min man och mig. Vi försökte taktfullt och smidigt "baka in" och översätta deras kommentarer utan att direkt säga "Hon sa´nu att.." men visst kan det hända att vi gjorde några direkta översättningar också.

Nåja, det blev en rätt trevlig kväll men nu ringde min svenska väninna och tackade för senast. Det kom då fram att hon känt sig tillrättavisad och faktiskt förödmjukad när vi översatt henne då hon riktade sig till oss! Hon tyckte det var onaturligt att prata engelska med gamla svenska vänner, och det kröp fram att det t o m var oartigt av oss att prata ett främmande språk med dem. Var det det? Vad tycker ni?
caprifol

[Pirum]

a
Nåja, det blev en rätt trevlig kväll men nu ringde min svenska väninna och tackade för senast. Det kom då fram att hon känt sig tillrättavisad och faktiskt förödmjukad när vi översatt henne då hon riktade sig till oss! Hon tyckte det var onaturligt att prata engelska med gamla svenska vänner, och det kröp fram att det t o m var oartigt av oss att prata ett främmande språk med dem. Var det det? Vad tycker ni?
caprifol

Det hela beror nog på hur sällskapets kunskaper, och självförtroende, i det främmande språket är. Jag har liknande erfarenhet, hade med mig en engelsk kompis och träffade några svenska kompisar, kompisar som läste på universitetet och (i mina ögon och öron) självklart lika gärna kunde föra en allmän konversation på engelska som på svenska. Men, så var icke fallet - det blev allt mer svenska som pratades, något jag tycker var något ohyfsat mot min engelska kompis. Fast kanske borde jag frågat först om det var ok att vi alla snackade engelska, alternativt att jag lämnade min engelska kompis hemma...

I ett litet sällskap tycker jag för övrigt att det är bäst att snacka ett språk som alla närvarande förstår. I de flesta sammanhang i Sverige är det förmodligen svenska, men i vissa sammanhang kan andra språk säkert vara bättre.

Redigerat av Pirum: 04-01-2008, 14:45

[anna_rispan]

Det hela beror nog på hur sällskapets kunskaper, och självförtroende, i det främmande språket är. Jag har liknande erfarenhet, hade med mig en engelsk kompis och träffade några svenska kompisar, kompisar som läste på universitetet och (i mina ögon och öron) självklart lika gärna kunde föra en allmän konversation på engelska som på svenska. Men, så var icke fallet - det blev allt mer svenska som pratades, något jag tycker var något ohyfsat mot min engelska kompis. Fast kanske borde jag frågat först om det var ok att vi alla snackade engelska, alternativt att jag lämnade min engelska kompis hemma...

I ett litet sällskap tycker jag för övrigt att det är bäst att snacka ett språk som alla närvarande förstår. I de flesta sammanhang i Sverige är det förmodligen svenska, men i vissa sammanhang kan andra språk säkert vara bättre.

jag har det där dilemmat. jag vet att jag skulle klara att småprata lite på engelska. men det låser sig! folk kan komma fram till mig på stan o fråga om vägen på engelska eller var busstationen ligger och när jag öppnar munnen för att prata så rinner det ut svenska.

skulle jag hamna i en sådan situation att umgås tätt på en liten middag skulle det dröja bra länge innan min hjärna börjat koppla över till engelska. även om jag nog väldigt gärna vill få med de som inte förstår svenska i gemenskapen.

bara man inte viskar tittar o skrattar åt någon som inte förstår språket så är det väl inte så hemskt illa ändå?