Ny språkfråga - el snarare hyfsfråga Alternativ

[caprifol]

Jag tror att en liknande fråga varit uppe för något år sedan, men kommer inte ihåg när - och förresten ska vi ju kanske inte rota i gamla arkiv. Skulle dock gärna vilja ha lite synpunkter på en fråga, som just nu blev lite "akut" för mig:

För några veckor sedan fick vi ett kort besök av ett par av våra allra äldsta och närmaste vänner från England. I samma veva ringde ett par svenska vänner och ville att vi skulle ses. De tillhör inte den allra närmaste vänkretsen, men vi har alltid trevligt när vi träffas och spontant föreslog jag att de skulle komma till oss i stället. Att A & B från England inte skulle misstycka visste jag. För säkerhets skull talade jag om att As och B.s svenska kunskaper inskränker sig till "hej", "skål" och "tack" och att språket för kvällen givetvis var engelska. Inga problem enl min svenska väninna, som genom sitt jobb behärskade engelska så gott som flytande (egen utsago).

Tyvärr visade det sig att våra svenska vänner inte alls brydde sig om att prata engelska, förutom när A och B vände sig direkt till dem. De pratade svenska sinsemellan, och (vad värre var, tycker jag) även med min man och mig. Vi försökte taktfullt och smidigt "baka in" och översätta deras kommentarer utan att direkt säga "Hon sa´nu att.." men visst kan det hända att vi gjorde några direkta översättningar också.

Nåja, det blev en rätt trevlig kväll men nu ringde min svenska väninna och tackade för senast. Det kom då fram att hon känt sig tillrättavisad och faktiskt förödmjukad när vi översatt henne då hon riktade sig till oss! Hon tyckte det var onaturligt att prata engelska med gamla svenska vänner, och det kröp fram att det t o m var oartigt av oss att prata ett främmande språk med dem. Var det det? Vad tycker ni?
caprifol

[Gillan]

Jag tycker inte att det var ni som var oartiga, det var det era svenska vänner som var. Speciellt eftersom de faktiskt var förvarnade om vad som gällde.

Vi befinner oss i samma situation som er med jämna mellanrum. Min syster som är uppväxt i Holland och jag som är uppväxt i Sverige, pratar endast engelska då vi träffs. Men både hennes familj och vår, har inlemmats i varandras umgängeskretsar. Då pratas endast engelska. Är det då nån som, vilket är ganska naturligt, glömmer bort sig och börjar prata på sitt eget modersmål, brukar vi blinka lite och påminna om att det är engelska som gäller .

Klarar man bara av att kunna skratta lite åt sig själv och åt varandra vid alla små konstigheter som kan uppstå, då har man vunnit rätt mycket . Och jag lovar! Här blir det ofta en hel del gapskratt