Ja, ibland kan man nästa tro att de är programmerade. Men jag har kommit på en sak, och det r nåt man ofta inte ens tänker på, det är att man flyttar växter på den absolut sämsta tiden, höst o vinter. Det räcker med att byta plats, vända på växten eller vad man nu gör. Den lilla livslust de hade kvar är *poff* borta efter en sådan, i deras 'ögon', dramatisk händelse. Förra vinter, dog min mammas calamondin, citrusväxt. Trodde vi! Eller rättare sagt, vi hade rätt, men på sommaren kom helt plötsligt nya blad på den. De flesta citrusväxter är ympade på och den min mamma hade, den ympade delen alltså, den stendog, men själva värdträdet, någon sorts lemon, den lever och frodas och är hur fin som helst.
Annars, så är ju livet så, det sås, grönskas och sedan dör man. Inte så mycket annorlunda än meed djurlivet. Allt har sin tid inräknat.
CITAT (niklaswik @ 16-01-2008, 19:11)
Verkar vara nån epidemi det här.
Jag har nämligen också problem med att betydligt fler plantor har dött nu under höst-vinter.
Båda citronplantorna som var ca 3dm höga och har växt så fint under 3-4 år nu, dom valde nu under hösten att packa ihop fullständigt och tappade sakta men säkert alla blad och är nu 2 torra pinnar som sticker upp ur jorden.
Paraplyaralian nästan samma sak, den har levt och frodats i snart 5 år men är nu en nästan torr pinne med bara bruna blad som hänger.
Två stycken kantdracena har lyckats med något av ett konststycke. Dom har jag haft nästan hela tiden jag har varit växtintresserad, alltså ungefär 6 år, och dom har mått hur bra som helst hela tiden. Nu står dom i ett varsitt fönster och har precis samtidigt blivit bruna och "skrumpnat ihop". Utan nån ovanlig behandling.
Det är som om dom vore byggda i nån liten fabrik och programmerade att växa i 6 år och sen lägga av båda två.
Sorgligt men sant. Och ganska mystiskt.
allt dör!
13-01-2008, 13:15
