Alla skott på syrén stammar upp sig även om det brukar ta ganska många år. Det huvudsakliga sättet att hålla ett buskage grönt uppifrån och ned är att se till att busken strax intill de äldre stammarna föryngrar sig genom att skicka nya skott så att man så småningm kan såga de äldsta till marken, och att det är tillväxt i buskaget över huvud taget. Syrén som står i god jord förgrenar och föryngrar sig själva så bra att det är mycket sällan man måste göra några ingrepp för att få den helgrön och blommande.
Man kan också småklippa, men det blir inte naturlig fortsatt tillväxt med många förgreningar utan antingen två till en början raka spret på en död stump, eller flera raka spret på en grövre, så småningom svampangripen stump. Lika sällan blir det friskt, och för varje klipp fördröjer man dessutom blomningen på grenarna.
Jag vet att många ändå lockas till småklipp och avkapningar stumpvis av syrénstammar. Men prova skillnaden! Kapa och småklipp i häcken/syrénraden på ena änden, och på den andra ta bort en grov stam ända nere vid marken, luckra jorden, häll på lite kogödsel och framför allt vattna på försommaren.
Själv har jag experimenterat hej vilt med mina egna syréner för att lära mig hur de fungerar. Som tur är är det rätt många år sedan, för de flesta beskärningar ovan jord blir synliga som "kapställen" så länge man behåller den kapade stammen. Så småningom håller jag nu på att ta bort alla experimentkapningar och beskurna stammar ända ned till marken för att få buskagen att satsa på det som kommer nedifrån.
Apropå estetik förresten. Det finns en hel del som till och med beskär för att syrénens stammar ska bli synliga! (Själv tycker jag det är vackrare än stumpkapningar med kvastskott, men smaken är så olika!)
Redigerat av Cilla: 18-01-2008, 18:57