CITAT (MimmiH @ 19-01-2008, 21:20)

Antagligen måste man korsa in någon ras med längre nos i mopsarna, det föds väl inga mopsar med tillräckligt lång nos så att de kan andas ordentligt?
Nej, förmodligen inte längre. Skriver förmoligen för att jag inte vet om det är med mopsar som med perserkatter, leta fram en bild på en perser fån 80-talet och jämför med hur de ser ut idag. SJUKT! För tjugo år sedan var perser en av mina favvisraser. No more...
Ang Greyhound, min blev 10,5 år och han var en gammal tävlingshund som gick i pension vid fem års ålder.
Svansen råkade han göra illa en enda gång, slog upp den mot en plastflisa på en karm. Däremot hande han ofta småsår på benen när han sprungit i skogen, huden är ju tunnare och utan tjock päls som skyddar.
För övrigt var han frisk tills dryga nio år då han började lida av sin förslitningsskada från tävlingstiden.
Hade han hållit sig i lika god form i bakbenen som för övrigt tror jag att han hade blivit en bra bit äldre.
Jag rekomenderar verkligen en greyhound om man letar efter en lätt ras att ha som inte skäller och är lojal. Här i vår lilla stad finns det en greyhound som går lös jämt och ständigt. Det påstås att det inte går att träna greyhounds till det, men det är bara snack.
Bland okunniga om rasen går också rykten om att greyhounds är farliga, (Fniss!!) Detta grundar sig i att de har munkorg när de tävlar. Så befängt!