Sanslöst!, Nu börjar mobbningen igen! Alternativ

[Eva Swahn]

Jag trodde att styrelsen i min bostadsrättsförening hade lugnat ner sig - men icke! Fick ett brev idag med nya idiotiska påpekanden. Bland annat om vad jag har planterat. Sanslöst. Dom är ta mig fan inte kloka. Saker som jag ska åtgärda före den 31 maj. Vad händer då? Kommer polisen, eller? Nu tror jag inte att jag orkar mer. Är det en slump att jag i morse fann att toppen på mitt lilla träd, den flikbladiga klibbalen, var avbruten? Jag blir ju både folkskygg och misstänksam. Så här kan jag inte leva. Jag blir knäckt.

[Susanne i Linköp...]

Problemet med att komma åt sådana här typer är att många av dem är listiga och inte säger något skriftligt eller inför vittnen.

En gång för många år sedan blev jag angripen på ett liknande sätt. Det hände då jag hade häst, och jag blev anklagad för att ge min häst för mycket havre, alternativt stjäla havre.

Hästen skulle ha 3 kg havre per dag (det var det ingen som sagt men det var lagom). Jag vägde havren och fann att ett mått vägde 6 hg, allså fick den 5 mått per dag. Men han som ägde havren sa att ett mått vägde ett kilo, och min häst alltså fick för mycket. Ingen chans fick jag att förklara mig, han bara skällde.

Sen satte han lås på havrebingen, men mätte upp så mycket havre som skulle räcka till min häst ett visst antal dagar och lade i en separat tunna. På min fråga varför den andra havren var inlåst blev svaret att han var rädd att någon skulle stjäla havren. Då frågade jag varför inte även "min" havre var inlåst, men då svarade han att den trodde han inte att skulle bli stulen.

Alltså hade han inte öppet anklagat mig för stöld, men lika sårande var det ändå. Och den karln var aktiv i kyrkan. Jojo.

Poängen är att man måste ha vittnen, men att det sällan finns sådana. Idiottyperna är för smarta. I mitt fall var enda utvägen att fly, att ständigt betraktas och bemötas som en brottsling är alltför påfrestande. (De andra i stallet antingen trodde honom eller vågade inte ställa sig på min sida. När min havre tog slut, och han inte kom med någon ny, lät de mig i alla fall inte ta någon ur den låsta bingen.)

Eva, jag känner med dig och ditt fall är så mycket värre, inte minst eftersom det är ditt hem det gäller. Måtte du komma någon vart med byggnadsnämnden. Själv skulle jag tvingats flytta, det verkar för ruskigt! Jag beundrar din kampanda!