Jag tycker inte det finns någon anledning att ta hand om hundar som kommer utomlands då risken bara ökar att det blir en avelsinstitution istället och det avlas fram alla möjliga konstiga hundar för att det går att sälja dem till blödiga svenskar.
Det finns alldeles för många hundar här i sverige som far illa och som behöver komma till bättre hem. Folk som skaffar hund bara för att de "vill ha något att kela med" kommer det tyvärr alltid att finnas och i och med det kommer det alltid att finnas omplaceringshundar.
Jag har själv ofta hand om omplaceringshundar och oavsett om jag får ordning på dem eller inte så är mitt hem alltid deras sista. Jag har fått avliva två av dessa hundar genom åren, som båda hade haft fem, sex hem innan de kom till mig, redan vid 8 månaders ålder. Total katastrof. Måste här påpeka att jag anser att det inte alltid är det mest humana att skicka en hund vidare till nästa ägare och nästa o.s.v för att man själv misslyckas. Hundar mår fruktansvärt dåligt av att "uteslutas ur flocken". Jag köpte däremot en grand danoisvalp för lite mer än ett år sedan, och det är milsvid skillnad, att ha hund från valpstadium är mycket trevligt och man knyter band som håller för alltid.
Senaste omplaceringshunden som kom till mig för ett tag sedan är en schäfer/border collie korsning (bilden) och familjen som tröttnat på honom kom helt plötsligt på att de bodde alldeles för nära en väg.
Att de inte kunde räkna ut det innan de skaffade hund från första början upphör aldrig att förvåna mig och ibland har jag lust att åka runt i landet och dela ut käftsmällar till obetänksamma människor som inte fattar att det kräver engagemang att ha hund.
Likaså undrar jag ofta över vad det är man tror att man vill uppnå när man korsar t.ex Rottweiler/Amstaff eller Grand Danois/Sankt Bernard? Det borde vara fängelsestraff på sådant, men det är en annan diskussion.
Har själv haft rottweiler och kan bara säga att det är en av de stabilaste hundarna man kan skaffa. Ska man skaffa rottis så ska man först titta på hur uppfödaren/ägaren beter sig och vad det är för en typ av person. Är det en människa som verkar lite osäker på sig själv och har konstiga värderingar om hur saker och ting förhåller sig i livet så ska man veta att man med största säkerhet kommer få lite att jobba med i den hunden.
Är uppfödaren/ägaren en stabil människa, så kommer du också att få en stabil hund - men då krävs det att du själv är stabil och helt klar över att det är du som är ledaren.
Jag kan skriva en hel roman om mina åsikter i detta, men jag ska bespara er det - men som sagt - jag håller med om att hålla sig till våra egna omplaceringshundar som är skriande behov av att komma till bra och engagerade hundförarfamiljer och att vända sig till organsiationer och förmedlingar.
Redigerat av Grå: 26-01-2008, 11:21
omplaceringshund, några problem
26-01-2008, 04:34
