CITAT (Christer i Falköping @ 19-01-2008, 12:52)
Bra att höra att de inte tillåter det längre. Anledningen till att jag så säkert skrev om inaveln bland rashundar är att jag faktiskt frågat flera veterinärer för fem år sedan. Anledningen till det var att min egen blandrastik skulle få valpar med sin egen bror. Så jag har själv två inavlade rackare hemma nu. Jag frågade då om det fanns risk för vansinne eller kropsliga defekter, ville ju inte skaffa fram farliga hundar. Då fick jag svaret att en gång inte var farligt(framförallt som det fanns minst 6 raser i min tik och hennes bror, allt för stort genetiskt urval där i dem för att det skulle vara någon fara), det gjorde man nämligen väldigt ofta bland rashundsuppfödarna. Jag började fundera på det där och ringde så till en hel del andra veterinärer och fick i stort sett samma svar. Men i och med den regeln känner jag ett hopp för rashundarna också. Sedan kan jag ha en hel del åsikter om vissa raser och att jag inte anser att de skall finnas i nuvarande utseende, som t.ex. Engelsk bulldog, men det är en helt annan sak.
Christer.
Fast är det inte viktigt att den som köper en hund vet vad han kan förvänta sig. När man korsar kan ju resultatet bli precis vad som helst. Inte vill man ha en hund som blir så stor att den lyfter köksbordet när man tänkt sig en medelstor sällskapshund.
OCh har man valt en ras med ett sinnelag som passar dig själv och du är lite snäll och timid och så får du en riktig " tanks" som far fram och inte direkt tar några order om du inte är riktigt van hundförare. Man skall väl ha chans att välja hund som passar husse och matte.
Och naturligtvis så har man investerat så mycket känslor i sin hund att man förväntar sig att den ska vara frisk så länge som möjligt.
Själv har jag därför dammsugit all statistik som tänkas kan på SKK. Jag vill att båda föräldrarna skall vara dokumenterade.
Individen skall vara frisk, kullen den kommer ur skall vara frisk och så gör man samma kontroll två generationer tillbaka.
Naturen ger inga garantier men förhoppningsvis så ger den bakgrunden så stor chans som möjligt till en frisk hund.
Sådan dokumentation får man inte med blandrasuppfödning.
Såfår man se till vad individen presterar och vad föräldrarna presterat inom hundens användningsområde. En lösskallad kortdrivare tex är inte mycket att ha. Den är svår att få såtren.
Gärna vill ja ha föräldrarna till valpen utställda också, gärna med ettor. Jag gillar inte diverse utställningskriterier som gör hundarna defekta som tex schäfer har blivit. Men för min hundras handlar det mera om korrekta benställningar, att man inte vill ha hängande ögonlock osv vilket gör hunden hållbarare och bättre.
De hundägare som verkligen kommer att lägga ner den tid som hunden förtjänar att få, de vill inte investera sin tid i en hund som kanske inte håller eller infriar de förväntningar man har på användbarheten. Och lägger man ner ca 700 timmar på att få en färdigdresserad hund så är det mycket känslor med också. Hunden är nästan då som din förlänga arm och att mista den är som att mista handen.
Jag inbillar mig, fast det kanske inte är sant, att den som inte tänker sig för och gör noggranna undersökningar av vad han/hon köper, oftast är samma person som tröttnar på hunden och placerar om eller avlivar den. Oftast skyller man i det läget på allergiska besvär. Men konstigt nog så har man något år senare skaffat en ny hund.
Visst kan blandrashundar vara friskare och helt underbara, inget ont sagt om dom. Men att föda upp blandrashundar med mening tycker jag är lite ansvarslöst, eftersom det minskar hundens chans till att hamna hos rätt hundägare och användas på det maximalt bästa sättet för hunden. Därmed inget ont sagt om blandrashundägare. Man kanske bara vill ha ett djur att älska och det duger alla hundar till. Men i mitt huvud så är det en hel kull som skall placeras hos någon som bara älskar dom. Det kan vara svårt. Och en hund som har väldigt stark drift att valla tex kan bli odräglig om den inte får göra det. Likaså kan en hund med väldigt stark jakinstinkt också bli odräglig som lägenhetshund med enbart koppelrastning.
De hunduppfödare jag känner, där får man bara anmäla sitt intresse för att få köpa valp och vilket kön man vill ha. Sedan väljer uppfödaren ut den hund som passar varje ägare. Inga vassa hundar till en förstagånghundägare som bor långt bort och man inte kan ge stöd tex. Det ställningstagandet skulle jag inbilla mig är mycket svårare när man har en blandraskull eftersom man inte vet vad man borde förvänta sig av avkommorna.
Sveriges vanligaste hund
17-01-2008, 12:10
