Hos mina äldre släktingar i Skåne på 50-talet fanns det alltid en "brännkaktus" att bryta ett blad av om man brännt sig. Så småningom förstod jag att det var en aloe och nu har jag fått en ättling till den ursprungliga plantan. Det verkar inte vara riktigt samma sort som den som benämns Aloe vera. Jag har provat lite både på brännblåsor och självsprickor i fingrarna och det verkar inte så dumt.
Hälsar Kerstin
|