Hur dela upp arvegods rättvist? Alternativ

[Solhatt]

Hur delar vi fiffigast upp möbler och prylar efter gamla föräldrar för att det ska kännas så rättvist som möjligt ner man är flera syskon?

Någon kanske är jättesugen på en tavla medan någon vill ha fina (antika) möbler och en tredje kanske inte har möjlighet att få plats med varken möbler eller tavlor.

Jag tror jag hört talas om nått sort budgivningssystem och att man på något vis sedan kan känna att det blev rättvist.

Hur har ni gjort, har ni några tips?

[Lilla Birka]

Jag och mina fyra syskon gjorde enligt följande: fem ungefär likvärdiga saker och en fick välja först, sedan de andra i tur och ordning. Fem nya likvärdiga saker och nr 2 fick välja först etc... vi kände alla att det blev så rättvist det kunde bli och ingen blev sur. Vissa saker var liksom förutbestämda som t.ex. farfars fickur och chiffonjé som gått från far till son till son... eftersom vi bara har en bror fick han de sakerna, helt naturligt. Ett mycket bra system tyckte vi som fortfarande är vänner.

[mamamaggan]

Jag och mina fyra syskon gjorde enligt följande: fem ungefär likvärdiga saker och en fick välja först, sedan de andra i tur och ordning. Fem nya likvärdiga saker och nr 2 fick välja först etc... vi kände alla att det blev så rättvist det kunde bli och ingen blev sur. Vissa saker var liksom förutbestämda som t.ex. farfars fickur och chiffonjé som gått från far till son till son... eftersom vi bara har en bror fick han de sakerna, helt naturligt. Ett mycket bra system tyckte vi som fortfarande är vänner.

Min man och hans syskon gjorde så. Efter att ha delat upp i högar så turades man om att välja först. Fungerade bra för dem.

När mina föräldrar gick bort så höll min bror och jag på att bli osams. Han hade redan bestämt sig för vad han ville ha , det som han tyckte var mest värdefullt ,och hade inte en tanke på att jag kanske också ville ha en del av de sakerna. Genom att jag sa ifrån på skarpen så är vi fortfarande sams. Jag tror inte att man ska ge efter för lättvindigt heller och sedan gå och gräma sig , det blir det inte bättre av. Kanske känns jobbigt just då att " strida" men om man gör det med förnuft så tror jag att det kan bli bättre i längden.