Hur dela upp arvegods rättvist? Alternativ

[Solhatt]

Hur delar vi fiffigast upp möbler och prylar efter gamla föräldrar för att det ska kännas så rättvist som möjligt ner man är flera syskon?

Någon kanske är jättesugen på en tavla medan någon vill ha fina (antika) möbler och en tredje kanske inte har möjlighet att få plats med varken möbler eller tavlor.

Jag tror jag hört talas om nått sort budgivningssystem och att man på något vis sedan kan känna att det blev rättvist.

Hur har ni gjort, har ni några tips?

[Bettson]

SYskonauktion som det kallas hade vi också.

Budgivning. Allt gick för väldigt låga pengar och inga konflikter. Jag hade bestämt på förhand att jag var intresserad av pianot och ett skåp. I övrigt skulla jag vika mig så fort någon visade intresse för en sak.

Det mesta kostade 10-20 kr som gick upp till en femtiolapp någon enstaka grej några hundringar,

SÅ om vi till skåpet. Inger särskilt märkvärdigt skåp kanske värt trunt 1500. Men jag bjöd och bjöd för det hade stort affektionsvärde för mig. Min lillebror gjorde det också. Han var stenhård och vid 5000 vek jag mig med orden att " ta du skåpet jag kan köpa ett annat på auktion, men jag kan inte köpa en ny lillebror".
Övriga bröder började nu uppmärksamma att jag inte bjudit på något så de börja de skruva på sig, vägra bjuda och så la de lite i min hög för att så att säga väga upp.

Så kom vi till pianot. Där bjöd jag också. Och då startade lillebror en ny budgivning och ville inte släppa detta.Övriga syskon hutade åt honom med orden att du fick skåpet, ge dig med pianot när hon nu vill ha det. Dert var nämligen bara jag som spelade.

Han bjöd och bjöd upp till femtusen men skulle inte ge sig i alla fall. Jaag vek mig denna gång också men inte de andra bröderna. Pianot blev mitt.
Naturligtvis så fick vi alla hjälpas åt att bära ut det och lasta på kärran. NÄr vi gjort detta så kliver lillebror upp och slår på f*n också det skulle ha blivit mitt. Han passade i ett obevakat ögonblick på att sno mina noter som var födelsedagspresenter och julklappar med mitt namn på. Så att jag inte skulle kunna spela.

Efterås fick jag veta att lillebror hade haft en auktionist ute och värderat allt. Han visste precis vad han skulle bjuda på och gjorde det. Inte en pryl behöll han utan sålde allt vidare för att tjäna en hacka. Inget affektionsvärde för honom precis.

Så hur man ärn gör så om det finns någon arvinge som har tendens till att bära sig illa åt som är det garanterat att de gör det vid ett arvsskifte.

Jag är i alla fall stolt över mig själv att jag inte bråkade med honom. Jag känner i alla fall att jag har rent mjöl i påsen.