Mitt standardsortiment börjar alltid med Runåbergs Black Seeded Simpson. En suverän plocksallat, tål både torrt och blött och smakar gott ända tills den står full med blomknopp. Jag har inte lyckats få frön av den själv, tyvärr. Grönkål Red Russian har jag också alltid. Den är knaprig, mild och fin. Suverän både rå och kokt. Ger blad hela sensommaren och hösten. Den brukar jag låta någon planta gå i frö av. Det händer nämligen att den övervintrar här i Västerås.
Följande växlar jag sedan mellan: Rucola ibland. Gott, men ger inte så mycket. Mangold, alltid, olika sorter olika år. Både rå och tillagad. Den är ju dessutom så vacker. Vintersallad. Sådär. Den är god, men vill inte riktigt trivas hos mig. Ytterligare någon sallatssort har jag en del år. Cossallat - Little Gem är fin. Sockerärtor. Sår tätt och gallrar bara för att få de goda bladen. Men de ska vara små. Solrosor likaså, fast de sår jag där jag vill ha dem i rabatterna (eller så flyttar jag fågelsådda plantor). Istället för att grodda inne groddar jag alltså i landet. Det blir lite grövre blad, med mycket mer smak. Lök sätter jag också tätt för att äta gallringsplantorna, liksom jag tar gallringsplantor och enstaka blad av rödbetor de år jag odlar såna.
--------------------
Hälsningar Eva
|