Att (inte) få en läkartid i Sverige år 2008... Alternativ

[*Ulrica*]

Usch... nu vill jag ha lite tröst och medhåll att det är fördjävligt...

Så här får man (inte) en läkartid på min vårdcentral (samma sätt för både "akuttider" och "vanliga" tider):

Först måste man ringa klockan 6 på morgonen. Vilket för mej är mitt i natten eftersom jag och min sambo stiger upp klockan 8 på vardagarna. Vanligtvis får man hålla på och ringa i 10-15 minuter för att komma fram eftersom ganska många andra ringer samtidigt och det är upptaget. När man kommer fram ska man knappa in sitt telefonnummer och får då ett klockslag när man ska bli uppringd. Idag kom jag fram klockan 06.12. När jag blir uppringd får jag besked om att de tider som "släpptes" idag, måndag endast gäller samma veckodag efterföljande vecka och att de redan är slut eftersom det var för många som hunnit komma fram före mej på telefonen. Jag är välkommen att försöka igen i morgon säger sköterskan men det är inte särskilt stor chans att jag får en tid då heller för det finns inte så många tider nästa tisdag (fråga mej inte hur de redan är borta eftersom de inte går att boka än, kanske återbesök?) Eftersom sköterskan inte bedömer mitt fall som särskilt akut (jag har ju "bara" haft halsbränna varje dag i 2,5 månader) så föreslår hon att jag försöker ringa igen om några veckor. Tyvärr kan hon inte lova att det kommer att vara lättare att få en tid då men jag kan ju försöka i alla fall. Jahaja, ja tack så mycket då säger jag och lägger på med vetskapen på att det ska brinna i bröstet i ytterligare ett antal veckor...

Och jag som trodde att det skulle vara mycket lättare att få en läkartid nu när jag bodde på landet och inte i Göteborg....

Har ni också det så här? Finns det något man kan göra??? (Inte mot halsbrännan alltså, utan mot vårdsituationen...)

[Grå]

Det är nog svårt att få vården att räcka till åt alla om alla ska söka vård för minsta lilla. Med minsta lilla menar jag inte just nu DINA krämpor (du som läser), för ingen mer än du själv vet hur allvarligt mycket du behöver vård - men jag kan ta mig själv som ett exempel.

Jag blev biten av min hund i fredags - i armen, och blodet bara sprutade. Han menade inte att bita mig, för han var i fullt slagsmål med en annan hund, så han släppte direkt när han kände att det var min arm han högg i. Det blev djupa jack och köttet hade krupit upp ur ett hål.
Jag tvättade rent, strök på Aloe Vera salva och lade på en kompress och bandage. Efter ett par timmar tog jag bort bandaget och tittade efter om det skulle behöva sys. Det visade sig att såren redan hade börjat dra ihop sig, om än att det blödde, så jag tvättade rent igen, strök på ny aloe vera, lade på ny kompress och lindade om bandaget igen.
Igår kunde jag ta bort bandaget och idag var jag på jobbet med blå arm och några småskorpor.

Jag resonerade som jag brukar göra - jag håller det under uppsikt och beter det sig inte normalt så ringer jag.

Alla på jobbet idag tycker att jag är fullständigt galen - varför åkte jag inte in och sydde??? Tänk om jag fick stelkramp???
Att sy hade varken gjort det bättre eller sämre och stelkramp fick jag ju inte.

Vad jag egentligen vill säga med detta är att om inte alla åker in till akuten för minsta blessyr, eller kräver pencillin vid minsta snuva (hett bad med några droppar eukalyptusolja i som tas upp genom huden tar knäcken på de flesta bacillåkommor) så skulle det bli ganska gott om plats för dem som verkligen behöver vård.

Att folk så totalt har glömt bort att ta hand om sig själva?

[Aqvakul]

Det är nog svårt att få vården att räcka till åt alla om alla ska söka vård för minsta lilla. Med minsta lilla menar jag inte just nu DINA krämpor (du som läser), för ingen mer än du själv vet hur allvarligt mycket du behöver vård - men jag kan ta mig själv som ett exempel.

Jag blev biten av min hund i fredags - i armen, och blodet bara sprutade. Han menade inte att bita mig, för han var i fullt slagsmål med en annan hund, så han släppte direkt när han kände att det var min arm han högg i. Det blev djupa jack och köttet hade krupit upp ur ett hål.
Jag tvättade rent, strök på Aloe Vera salva och lade på en kompress och bandage. Efter ett par timmar tog jag bort bandaget och tittade efter om det skulle behöva sys. Det visade sig att såren redan hade börjat dra ihop sig, om än att det blödde, så jag tvättade rent igen, strök på ny aloe vera, lade på ny kompress och lindade om bandaget igen.
Igår kunde jag ta bort bandaget och idag var jag på jobbet med blå arm och några småskorpor.

Jag resonerade som jag brukar göra - jag håller det under uppsikt och beter det sig inte normalt så ringer jag.

Alla på jobbet idag tycker att jag är fullständigt galen - varför åkte jag inte in och sydde??? Tänk om jag fick stelkramp???
Att sy hade varken gjort det bättre eller sämre och stelkramp fick jag ju inte.

Vad jag egentligen vill säga med detta är att om inte alla åker in till akuten för minsta blessyr, eller kräver pencillin vid minsta snuva (hett bad med några droppar eukalyptusolja i som tas upp genom huden tar knäcken på de flesta bacillåkommor) så skulle det bli ganska gott om plats för dem som verkligen behöver vård.

Att folk så totalt har glömt bort att ta hand om sig själva?

Ursäkta, jag brukar också vara kaxig. Vårdcentralen eller akuten är något jag undviker i det längsta. Men nog är ett rejält hundbett anledning nog att söka professionell hjälp.