I England lär det finnas en förening "for the Prevention of Cruelty to Plants"!

Eventuellt är den påhittad av någon sorgsen trädgårdsgranne. Stora träd får man bara inte igen ifall man ångrar sig.
Jag skulle gärna vara med i en aktionsgrupp för beskyddande av just träd i trädgårdar. Det verkar som om modet föreskriver TRÄ, men man har ingen respekt för gamla TRÄD.
Det villasamhälle vi bor i präglas av
• trädäcksdille: alla ska ha trädäck, också om huset är från slutet av 1800-talet. Är det drömmen om en brygga vid stranden som spökar?
• trädutrotningsräder: "stora tallar är speciellt farliga, de kan falla plötsligt" "om ekar eller björkar skymmer utsikten kan man kapa stammen på 10 meters höjd" "äppelträd ska klippas som gräsmattor, allt som sticker upp ska bort"
Jag blir så sorgsen när trädfällarföretagen kalhugger och stubbfräser. Så byts lummigheten, fågelkvittret och den vandrande trädskuggan ut mot en standardlösning: gräsmattan. Martyrmässigt klippt av ilskna, stressade familjemedlemmar 2 gånger i veckan, när den växer som bäst. Vid torka - vattna, vattna! Mödosamt mossbekämpad. Nysådd, där trädet en gång stod, får ej beträdas!