Ert förhållande till grannarna Alternativ

[stason]

Jag behöver moraliskt stöd...

Det är så att min nyinflyttade granne har en enorm gräsmatta med lite träd på. En gräsmatta som bara skriker efter en ordentlig trädgård. Nu har han varit ute och rensat i buskarna och det är ju inget fel med det men till min förskräckelse har han nu sågat ner ett enormt körsbärstrad! Och inte nog med det för för några dagar sedan när jag och farsan var ute och fällde ett dött träd i min trädgård såg jag i ögonvrån hur en stolt och vacker gran på 12-15 meter rörde sig. En tanke flög genom huvudet "Han kommer fälla den!" och några sekunder senare hör man från grannen: "TIMBER!" och granen lämnar jordelivet.

Jag har ju ingen rätt att styra över vad grannarna hittar på men det är ändå tråkigt när han redan har så mycket plats att göra vad han vill på. Jag var tvungen att be honom låta bli ett träd där två skator byggt bo för 4-5 året i rad. De kan jag se från ovanvåningen och det med glädje.

Hur reagerar ni när era grannar våldför sig på naturen?

[Ti bee]

Det är väl egentligen mest att bita ihop och försöka komma överens ändå. Visst kan man väl säga "Det var väl synd på det där fina gamla trädet" möjligen, men mkt mer kan man ju inte göra för grannsämjans skull. Det är ju deras trädgård trots allt!
Vår ena granne ogillar tydligen färgen på vårt hus, har jag förstått från spridda kommentarer. Det är ingen uppseendeväckande färg, gammelrosa-orange i en dämpad fin (tycker vi) nyans, en inte helt ovanlig husfärg på putsade hus i Skåne. Men vi lär ju inte ändra färgen bara för att de inte gillar den, eller hur?
Vi har väldigt god grannsämja här och ändå finns det saker som ibland stör, vi människor är ju lite så.
Nej, var och en bör nog sköta sitt och försöka att inte låta grannens tillkortakommanden störa en, man är ju inte felfri själv, eller hur! Fast man kan ju förstå att det stör dig när de hugger ner fina gamla träd!