Festmat är ingen som helst konst att laga. Det klarar till och med jag. Det är bar att tippa i massor av grädde och smör och ha ett gott salt och nymald svartpeppar så smakar vad som helst gott.
Vad däremot min svägerska klarar, hon som har matlagningfobi och inte vågar bjuda gäster för att hon är rädd att misslyckas med maten, det är vardagsmat.
Jag vet inte någon utom hon som utnämnts till så usel kock som kan laga så utmärkta pannbiffar, härlig stekt strömming och som till och med kan få bruna bönor att smaka gott.
Allt beror på vad man har för måttstock.
Jag känner killar som är goumekockar och jag känner sådana som inte kan koka tevatten en gång. Det har inte med könet att göra utan med intresse och träning.
Jag kan inte låta bli att berätta om en bekant som inte var så bevandrad i köket. Till fruns femtioårsdag betämde de vuxna barnen att far i huset skulle koka morgonkaffet till hustrun själv, för det var på tiden han lärde sig.
När han hållit på en timma i köket så gick han in och väckte dottern som han trodde sig ha störst utsikter att få hjälp ifrån. Han påstod att kaffebryggaren var trasig.
Dottern höll på att skratta ihjäl sig när hon upptäckte att hennes kära pappa inte bara hällt vatten i vattenbehållaren på kaffebryggaren utan även kaffet. Hur han trodde att sumpen skulle kunna komma ut till kaffefiltret sedan är fortfarande en gåta, han har ännu inte gett någon förklaring på det.
Hur som helst så var det den historian som verkligen förgyllde dagen och gjorde den minnesvärd. Karlstackaren var en visa i hela socknen efter det och är så ännu.
Sanslöst!, Nu börjar mobbningen igen!
10-02-2004, 02:04
