CITAT (Tosan @ 21-02-2008, 21:33)

Å vad jag känner igen mycket hos min egen grabb... Jag tror han var 7-8 månader första ggn han ramlade ner från köksbordet. Men han grinade inte, han visste ju att han inte fick va där. Nej var ett ord han inte lärde sig före 4 års ålder tydligen, fast vi sa det femtielvasjutusen gånger varje dag.
Och det där med att vända dörrhandtag... våran källardörr är totalt livsfarlig, dörren går åt fel håll, mot trappen, så vi vände dörrhandtaget, för då nådde han ju inte. Ett tag... sen stod han där och balanserade, tog tag i dörrhandaget med ena handen och dörrposten(tack gode gud) med den andra. Dörren öppnades så han hängde på tåspetsarna över själva trappen. Jag skrek ju rakt ut i rädda, och hann precis hugga tag i ungen, som blev livrädd för att jag skrek. Samma dag letade jag åt en nyckel, så nu ska dörren va antingen låst eller stå på vid gavel.
Men ni måste göra nåt åt tvättmaskinen, snarast! Känner ni ingen elektriker som iaf kan installera en strömbrytare?
Låter som om din grabb var snäppet våghalsigare än min. Lilleman är inte farlig på det sättet, han ramlar inte och gör sig illa (förutom att han bankar huvet i golvet när det inte blir som han vill) Han är klåfingrig på det tekniska sättet. Annars är han försiktig av sig, har bara just börjat gå utan stöd. Råkar trappgrinden på nedervåningen stå öppen så stänger han den...o öppnar...o stänger o.s.v. Han klättrar inte uppför trappan.
CITAT (henriks @ 21-02-2008, 22:21)

Håller med om att tvättmaskinen behöver lite omvårdnad... och dessutom en huvudbrytare.
Tvättmaskinen är nästan ny så jag fattar inte varför den bär sig åt sådär. Vi får försöka fixa en huvudströmbrytare helt enkelt.