Detta var det bästa jag sett på länge - helt i min smak. Naturens självläkelseförmåga.
Lite fundersam om ifall jordskorpan verkligen klarar av att ta hand om alla legeringsämnen i stålkonstruktioner som återförs, när stålet bryts ned. Det är en sak när metaller och ämnen finns där de
ska vara på sina givna platser under jord, men hur mår växtligheten när allt bryts ned och hamnar i översta lagret? Vilka mutationer får vi då?
Uppe i skogen här ligger resterna av en gammal gård. Det är inte mer än några enstaka stenfundament kvar - bl.a ett gammalt stenränne. På ett ställe ser man resterna av en gammal brunn och så ligger det två jordkällare en bit bort från gården. Allt är övervuxet med tjock, mjuk, mörkgrön mossa och överallt står det vildvuxna träd. Första gången jag gick där stod jag mitt på gårdsplan innan ögat hade vant sig och uppfattade att jag faktiskt hade kommit till en gård.
Jag gissar att den gamla gödselbingen var den sista moderniseringen man gjorde av gården, och den hade årtalet 1934 inristat på sig.
Så mycket möda vi lägger ned på att bygga monument och diverse konstruktioner, om ingen tar hand om det så är det borta på ynka 70 år - inte ens en hel livstid.
Trädgårdstomten Hannu Sarenström har skrivit en helt ljuvlig bok som heter "Trädgårdsmagi". I den skriver han:
"Utan min längtan finns du inte ... utan mig försvinner du. Då återgår du till den natur du en gång var, så som du var innan du kom in i min längtan."Det är trädgården han skriver om, naturligtvis
Om vi försvann från jorden, Fascinerande
03-03-2008, 08:42
