Oj, inte visste jag att det var så laddat med bilmärken. Sånna som älskar japaner hatar tyskar som inte kan tänka sig svenskar som skulle kunna tänka sig tjecker...halleda!
Ni är jättesöta som talar om bilars andrahandsvärde. Men det är väl något som bara har betydelse om man ska sälja den vidare? Nu är det så att de bilar jag har går vidare till skroten eller så skänker jag dom till mina barn. Jag (eller ungarna) är liksom den sista stationen innan kyrkogården. Så om andrahandsvärdet är bra eller dåligt...tja, det drabbar väl bara mig då som får betala mer för eländet.
Jag har haft många bilar, men trots min grubblande läggning kan jag inte komma ihåg om dom har krånglat mycket. Det jag kommer ihåg är färgen och ibland registreringsnumret. Jo, min gröna Renault 4L, min första bil, den var jätterolig. Pendlade mellan Göteborg och Malmö mycket på den tiden. Den drog ju ingen bensin alls, så jag glömde att man skulle tanka. En sen kväll strax innan krönet på Hallandsåsen tog bensinen slut. Då gick jag bara ut och puttade bilen, och jag gick och gick och gick med bilen vid min sida. Den vägde ju ingenting, det gick bra att bara hålla i ratten och gå. Det kändes som om jag var ute med hunden. Det var innan de bygde den nya vägen bör jag väl tillägga.
Mina bilar behöver inte alls vara vackra. Helst inte. Bil för mig är något man har att frakta gods i och med. Med radio i. Som har glasspapper, gratiskartor och gamla parkeringslappar överallt på golvet. Som startar när man vill det, även om det är vinter. Och som kan lagas av Ali, Muhammad eller Conny i garaget under Konsum.
--------------------
Eva i zon I
|