Ibland kan det faktiskt bli lite roligt också! Jag bodde under några år i Huddinge i ett femvåningshus. Bodde där med mina adopterade mörkhyade barn. Grannfrun mittemot hade tydligen bestämt sig från början att jag inte var värd något, allra minst ett hej när man möttes i trappan. Till dagisfröknarna på bottenvåningen sa hon att jag hade varit gift med en pakistanier. En av dagisfröknarna råkade vara min systerdotter och hon blev mycket överraskad och svarade: Men tänk, det visste jag inte! Och då är hon ändå min moster och barnen mina kusiner!

TABLÅ!
Så småningom ändrade dock grannfrun åsikt om mej, jag hade ju katter! Och den som har katt och dessutom inte varit gift med en pakistanier måste ju vara trevlig!