Kalkfritt vatten Alternativ

[tepa]

Hej !

Eftersom jag vill vara noga med mina krukväxter så vill jag göra rätt, så att växterna trivs hos mig.
Jag brukar vattna mina krukväxter med vatten jag tappat upp och låtit stå i rumstemperatur minst ett dygn. Likaså brukar jag duscha de växter som ska duschas med kranvatten upptappat i sprutflaska. Jag har hört att kalket sjunker till botten, betyder det att allt kalket finns på bottnen i kannan ? Då borde man väl slänga bottensatsen ? Sprutflaskan sprutar ju från bottnen i flaskan. Avdunstar inte kalket ? Är det ännu bättre attt koka upp vattnet t.ex kvällen före ? Mina växter verkar må bra ännu, har bara haft dom flesta sen i höstas, men tänker att på sikt... Så jag skulle vilja ha ett råd av er med lite mera erfarenhet och kunskap.

Tack
Hälsn Tepa

[Kee]

Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på den här frågan utan att göra det för komplicerat, men jag försöker. Kalk, (Kalciumkarbonat) är ett salt som är mycket lättlösligt i vatten. Att försöka avdunsta kalk är ungefär lika lätt som att försöka avdunsta vilket salt som helst (tex bordssalt). Med smältpunkter på åtskilliga hundra grader och kokpunkter ofta över tusen är det i princip omöjligt att avdunsta på ngt enkelt sätt. När man kokar vattnet så är det vattnet som avgår i form av vattenånga som är det kalkfria, kan man ta till vara på det så är man hemma (som nämnts kondensvatten från torktumlare)

Att kalket i vårt kranvatten skulle sedimentera av att man lät det stå tror jag inte en sekund på. Halterna är så låga att saltet förblir fullständigt upplöst oavsett förutsättningar. Den poäng man tjänar på att tappa upp bevattningsvatten och låta det stå, är att man kan vinna det kalla kranvattnets relativa låga metalljonhalter (däribland kalket) men man slipper att behöva ge sina växter en kalldusch då de helst vill ha tempererat vatten i krukan.

En av krukjordens funktioner är att agera "jonbytare", där joner frisätts ur jorden mot att nya tillsätts i vattnet. Det är detta som fungerar liksom en buffert när ett surt regn faller eller näring tillsätts. Detaljerna kring detta är något komplicerade och inte helt enkelspåriga, men det är förklaringen till att många växter klarar av att vattnas med kalkhaltigt vatten. Man ska även betänka att kalk förekommer naturligt i våra jordar och att kalcium trots allt är ett essentiellt grundämne för växter och oss, så bara dåligt är det inte. Naturligt regnvatten hinner ofta på sin färd genom atmosfären attrahera en del olika ämnen, så det är inte helt fritt från främmande ämnen det heller.

När det gäller det biologiska är jag inte lika säker (men det finns ju duktiga människor här annars) men såsom jag uppfattat det så är det framförallt växter som växer under kariga förhållanden som ska ha kalkfritt vatten då dessa inte är anpassade för näringsrika jordar. Och bland dessa så är speciellt höglandsväxter känsliga, där det ofta både är ganska näringsfattigt och regnet är "rent".

Du kan gott fortsätta med ditt vanliga kalkvatten till de flesta växterna, bara du byter jord med jämna mellanrum och ger näring i vanlig ordning. Regnvatten torde ha betydligt lägre kalkhalter om några alls, och är alldeles utmärkt att vattna med, dock ska man vara medveten om att det är mycket surare än kranvatten/grundvatten, så har du pH-känsliga jordar ska du undvika det.

Detta säger jag med ringa eller ingen biologisk kunskap, men när det gäller den kemiska biten anser jag mig veta vad jag talar om.

[clivia]

Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på den här frågan utan att göra det för komplicerat, men jag försöker. Kalk, (Kalciumkarbonat) är ett salt som är mycket lättlösligt i vatten. Att försöka avdunsta kalk är ungefär lika lätt som att försöka avdunsta vilket salt som helst (tex bordssalt). Med smältpunkter på åtskilliga hundra grader och kokpunkter ofta över tusen är det i princip omöjligt att avdunsta på ngt enkelt sätt. När man kokar vattnet så är det vattnet som avgår i form av vattenånga som är det kalkfria, kan man ta till vara på det så är man hemma (som nämnts kondensvatten från torktumlare)

Att kalket i vårt kranvatten skulle sedimentera av att man lät det stå tror jag inte en sekund på. Halterna är så låga att saltet förblir fullständigt upplöst oavsett förutsättningar. Den poäng man tjänar på att tappa upp bevattningsvatten och låta det stå, är att man kan vinna det kalla kranvattnets relativa låga metalljonhalter (däribland kalket) men man slipper att behöva ge sina växter en kalldusch då de helst vill ha tempererat vatten i krukan.

En av krukjordens funktioner är att agera "jonbytare", där joner frisätts ur jorden mot att nya tillsätts i vattnet. Det är detta som fungerar liksom en buffert när ett surt regn faller eller näring tillsätts. Detaljerna kring detta är något komplicerade och inte helt enkelspåriga, men det är förklaringen till att många växter klarar av att vattnas med kalkhaltigt vatten. Man ska även betänka att kalk förekommer naturligt i våra jordar och att kalcium trots allt är ett essentiellt grundämne för växter och oss, så bara dåligt är det inte. Naturligt regnvatten hinner ofta på sin färd genom atmosfären attrahera en del olika ämnen, så det är inte helt fritt från främmande ämnen det heller.

När det gäller det biologiska är jag inte lika säker (men det finns ju duktiga människor här annars) men såsom jag uppfattat det så är det framförallt växter som växer under kariga förhållanden som ska ha kalkfritt vatten då dessa inte är anpassade för näringsrika jordar. Och bland dessa så är speciellt höglandsväxter känsliga, där det ofta både är ganska näringsfattigt och regnet är "rent".

Du kan gott fortsätta med ditt vanliga kalkvatten till de flesta växterna, bara du byter jord med jämna mellanrum och ger näring i vanlig ordning. Regnvatten torde ha betydligt lägre kalkhalter om några alls, och är alldeles utmärkt att vattna med, dock ska man vara medveten om att det är mycket surare än kranvatten/grundvatten, så har du pH-känsliga jordar ska du undvika det.

Detta säger jag med ringa eller ingen biologisk kunskap, men när det gäller den kemiska biten anser jag mig veta vad jag talar om.

Kalciumkarbonat är praktiskt taget olöslig i vatten, det är kalciumhydrogenkarbonat som är löst i vatten, tror i alla fall jag.