Röntgen! Hus ska jag göra?, Vill inte tjata och vara en pain in the ass... Alternativ

[MariaÖrebro]

Jag har haft en hjärntumör, men nu är den borta sedan i somras. Onkologen lovade mig att jag skulle få gå på röntgen var 6:e månad till att börja med och därefter en gång per år. Han sade också att det är bara att jag ringer så ser han till att jag får en röntgentid, även om jag så skulle vilja gå varje månad. Detta för att se att den inte kommit tillbaka, men även för att stilla min egen oro. Jag var på röntgen senast 10 juli förra året, och borde ha gjort en ny omkring 10 januari i år. Jag har ringt och tjatat på dem som jobbar på onkologmottagningen om att de ska skicka en remiss till röntgen, men inget händer. Jag började ringa och tjata redan före jul! Jag ringer och ringer. Känner mig obekväm och påtängande som ringer hela tiden, så nu har jag inte hört av mig på en månad. Det känns som att det är lika bra att skita i det. Samtidigt vet jag att jag inte FÅR göra det. Det är ju min egen hälsa det handlar om, och inte någon liten småsak som man bara kan strunta i. Jag känner mig så jobbig, och det känns som att de jag pratar med säger till varandra "Nu är det Maria igen! Det var ett j-a tjatande!"

Vad ska jag göra? Någon som har några bra idéer? Idag var det 8 månader sedan min senaste röntgen och 2 månader sedan jag borde fått en tid...

[MariaÖrebro]

Det är ju sköterskorna på mottagningen som svarar, så jag kommer aldrig fram till min läkare. De säger att de ska lägga lappar till honom, men det händer ju inget! Det känns som att tjata i tomma intet och att de struntar i mig. Jag kan förstå deras situation också: de har massor av cancerpatienter, varav många inte kommer att klara sig, och så ringer jag som tagit mig igenom alla behandligar "helskinnad". Jag tror inte att jag hamnar högst på prioriteringslistan, precis! Det har känts lite som det efter att det började se bra ut med cellgifter och strålning. Det här är inte första gången jag fått slåss som en besatt för att få tider för röntgen, kallelse till strålning och provtagningar. Det stämmer så bra det där uttrycket: Man måste vara frisk för att orka vara sjuk! Jag har börjat inse att jag kanske känner för mycket empati och sympati för hur ANDRA ska reagera på mitt tjatande, när jag egentligen bara kräver min rätt! Jag är för snäll! Men hur tar jag fram bitchen inom mig?

Redigerat av MariaÖrebro: 10-03-2008, 23:39

[gunvor]

Det är ju sköterskorna på mottagningen som svarar, så jag kommer aldrig fram till min läkare. De säger att de ska lägga lappar till honom, men det händer ju inget! Det känns som att tjata i tomma intet och att de struntar i mig. Jag kan förstå deras situation också: de har massor av cancerpatienter, varav många inte kommer att klara sig, och så ringer jag som tagit mig igenom alla behandligar "helskinnad". Jag tror inte att jag hamnar högst på prioriteringslistan, precis! Det har känts lite som det efter att det började se bra ut med cellgifter och strålning. Det här är inte första gången jag fått slåss som en besatt för att få tider för röntgen, kallelse till strålning och provtagningar. Det stämmer så bra det där uttrycket: Man måste vara frisk för att orka vara sjuk! Jag har börjat inse att jag kanske känner för mycket empati och sympati för hur ANDRA ska reagera på mitt tjatande, när jag egentligen bara kräver min rätt! Jag är för snäll! Men hur tar jag fram bitchen inom mig?

det finns ju alltid sköterskor som bestämmer vem som skall få tala med doktorn och vem som skall få göra vad. Doktorn är helig - den får du inte tala med.
Skriv ett brev!!!
Tala om hur du känner varje dag nör du inte får kallelse med posten
tala om att du känner dig sviken
överdriv gärna lite!!
Men gör det NU!