Mobbad dömd betala 251.000:-, Kan Sverige kallas rättssamhälle? Alternativ

[Posse]

I artikeln Johanna förlorade mobbningstvisten kunde man läsa om 19-åriga Johanna som uppenbarligen upplevt sig mobbad och blivit skadad i skolan, och stämt Eskilstuna kommun för att inte ha gjort tillräckligt för att sätta stopp för den mobbning hon fick utstå i skolan under åtta år.

Tingsrätten ansåg dock att det inte rörde det sig om mobbning, trots att Johanna har skador i rygg, nacke och armar efter slag och sparkar och idag måst sjukpensioneras.

Så hon dömdes istället att betala rättegångskostnaderna på 251.000 kronor. En summa som åtminstone för mig ter sig närmast astronomisk!

Ska det överhuvudtaget behöva kosta pengar att försöka kräva det man anser som rättvisa?

Ska rättväsendet bara vara till för företag och personer med avsevärda ekonomiska resurser?

Det förekommer också ofta fall där personer drabbats av olyckor och sjukdomar och försöker få ut ersättning av försäkringsbolag, vilka istället anlitar svindyra advokater, professorer m.m.... och vinner målet, varefter den olycklige, olycksdrabbade personen döms att betala rättegångskostnader i storlek som ovannämnda.

Förutom att det naturligtvis närmast måste innebära ekonomisk ruin för en enskild, olycksdrabbad människa att förutom nesan att inte få rätt, dessutom dömas att betala ut oerhörda belopp, måste ju systemet ha den effekten att knappast ingen annan i fortsättningen törs försöka kräva sin rätt.

Är Sverige ett rättssamhälle? Vad tycker ni?

[MimE]

Vår dotter ska börja i skolan till hösten och vi har varit inbjudna till flera skolor för att få information.

Den skolan vi valde hade relationer med som en särskild punkt. Rektorn började med att säga att visst har de mobbing ("det finns på alla skolor - de som nekar till det ljuger") men de hade väl utarbetade planer för att hantera det samt jobbade mycket med att skapa ett vänligt klimat på skolan (faddrar, all personal ansvariga för alla barn, "empati-genomgångar"....). Vi har även kontaktat föräldrar till barn som redan går i skolan för att verifiera att det inte bara är snack utan fungerar i praktiken.

Vi har även en "backup"-plan tillsammans med vår dotters kamraters föräldrar:
Om något av våra barn råkar ut för mobbing så ska föräldrarna till kompisarna agera. Primärt genom att se till att våra barn inte är "tysta" mobbare utan vågar stödja den som blir utsatt. Sekundärt genom att kunna tala till klassen som en utomstående då detta förhoppningsvis inte leder till ökad mobbing av den utsatta.

Jag har själv varit med om att mobba en skolkamrat pga ett fysiskt handikapp. Vi var inte speciellt utstuderade utan på den tiden klassifierades det som "att retas" men jag vet hur lätt det var att hänga på de andra.

Det här är något jag än i dag skäms mycket över.
Jag har haft "turen" att träffa den utsatta tjejen som vuxen och har kunnat prata igenom detta med henne samt sagt "förlåt". Jag vet att detta inte kan få något ogjort men jag lovade henne att aldrig stå passiv eller hålla med mobbare och jag gör mitt bästa för att hålla det löftet.

/Mimmi