Röntgen! Hus ska jag göra?, Vill inte tjata och vara en pain in the ass... Alternativ

[MariaÖrebro]

Jag har haft en hjärntumör, men nu är den borta sedan i somras. Onkologen lovade mig att jag skulle få gå på röntgen var 6:e månad till att börja med och därefter en gång per år. Han sade också att det är bara att jag ringer så ser han till att jag får en röntgentid, även om jag så skulle vilja gå varje månad. Detta för att se att den inte kommit tillbaka, men även för att stilla min egen oro. Jag var på röntgen senast 10 juli förra året, och borde ha gjort en ny omkring 10 januari i år. Jag har ringt och tjatat på dem som jobbar på onkologmottagningen om att de ska skicka en remiss till röntgen, men inget händer. Jag började ringa och tjata redan före jul! Jag ringer och ringer. Känner mig obekväm och påtängande som ringer hela tiden, så nu har jag inte hört av mig på en månad. Det känns som att det är lika bra att skita i det. Samtidigt vet jag att jag inte FÅR göra det. Det är ju min egen hälsa det handlar om, och inte någon liten småsak som man bara kan strunta i. Jag känner mig så jobbig, och det känns som att de jag pratar med säger till varandra "Nu är det Maria igen! Det var ett j-a tjatande!"

Vad ska jag göra? Någon som har några bra idéer? Idag var det 8 månader sedan min senaste röntgen och 2 månader sedan jag borde fått en tid...

[MariaÖrebro]

Jag vill verkligen tacka ALLA för att ni stöttar mig och diskuterar det här ämnet och sjukvården i övrigt!!! Ni behöver absolut inte starta nya trådar för min skull, jag lovar!

Har inte varit inne på 24 timmar nu, men det beror på att när jag pratat med den där mottagningssköterskan igår så var jag så trött, ledsen och låg att jag gick och lade mig på soffan och sov i tre timmar. Orkade helt enkelt inte vara uppe. När jag idag går in och ser att det kommit MASSOR av respons på ett inlägg som jag trodde att jag kanske skulle få ett par svar på, max, så känns det jättebra och stärkande för mig!!!

Jag kan bara berätta att jag började ringa på allvar i början av december för att dels få en läkartid, dels få en röntgentid. (Jag träffade läkaren senast den 24 augusti, och då kom vi överens om att ses 2½ månad senare, dvs i mitten av november. Har ringt tidigare och tjatat på det också, eftersom det aldrig kom någon kallelse....) Det var olika sköterskor som svarade hela tiden, och alla har olika svar att ge. En sade att hon skulle lägga en lapp till läkaren. En annan sade att jag inte skulle få en läkartid förrän jag varit på röntgen. Jag fick också höra att jag skulle få en kallelse till röntgen i mellandagarna! Jag blev uppringd några dagar senare av en av sköterskorna som berättade att jag hade en tid hos läkaren den 28 december. Lite märkligt, eller hur? Jag skulle ju göra en röntgen innan jag träffade honom....

Med tanke på att jag ringt och tjatat i tre månader utan att få någon respons så börjar jag bli lite smått upprörd!!!

Imorgon ska jag ringa igen! Hoppas att det är någon annan än snorkiga kä*****en som svarar! Jag tycker att när jag säger att "jag börjar bli minst sagt förbannad över att det ska ta sån tid", utan att skrika eller vara otrevlig, så ska man inte gå till motangrepp direkt! Enligt min syn på saken ska den som svarar vara trevlig och lugnande och tala om att hon ska göra sitt bästa. Inte börja vara otrevlig! Om jag däremot hade gått till personangrepp och gormat och svurit tycker jag hpn ska ha all rätt att be mig fara åt helvete.

Jag får väl låta min far ringa och härja med dem. Han har gjort det förut. Samtidigt känns det som att "om inte ni hjälper mig så går jag till Pappa, uhuhuh . Jag vill inte känna mig som en barnunge, jag blir ju snart 31!

ALLA för att ni finns och gör mig starkare!