Mobbad dömd betala 251.000:-, Kan Sverige kallas rättssamhälle? Alternativ

[Posse]

I artikeln Johanna förlorade mobbningstvisten kunde man läsa om 19-åriga Johanna som uppenbarligen upplevt sig mobbad och blivit skadad i skolan, och stämt Eskilstuna kommun för att inte ha gjort tillräckligt för att sätta stopp för den mobbning hon fick utstå i skolan under åtta år.

Tingsrätten ansåg dock att det inte rörde det sig om mobbning, trots att Johanna har skador i rygg, nacke och armar efter slag och sparkar och idag måst sjukpensioneras.

Så hon dömdes istället att betala rättegångskostnaderna på 251.000 kronor. En summa som åtminstone för mig ter sig närmast astronomisk!

Ska det överhuvudtaget behöva kosta pengar att försöka kräva det man anser som rättvisa?

Ska rättväsendet bara vara till för företag och personer med avsevärda ekonomiska resurser?

Det förekommer också ofta fall där personer drabbats av olyckor och sjukdomar och försöker få ut ersättning av försäkringsbolag, vilka istället anlitar svindyra advokater, professorer m.m.... och vinner målet, varefter den olycklige, olycksdrabbade personen döms att betala rättegångskostnader i storlek som ovannämnda.

Förutom att det naturligtvis närmast måste innebära ekonomisk ruin för en enskild, olycksdrabbad människa att förutom nesan att inte få rätt, dessutom dömas att betala ut oerhörda belopp, måste ju systemet ha den effekten att knappast ingen annan i fortsättningen törs försöka kräva sin rätt.

Är Sverige ett rättssamhälle? Vad tycker ni?

[Tesa]

Jag har barn i skolåldern nu, 4 stycken och jag skulle inte vilja byta med dom en dag.... klimatet i skolan idag är helt otroligt.... det kastas glåpord till höger och vänster och att bli kallad "hora" och "tönt" är sånt man bara skall finna sig i...
..nu har jag försökt lära mina barn att det INTE är OK att bli kallad sånt och att säga elaka saker till andra heller för den delen.... För det mesta så orkar dom säga ifrån när det händer men jag märker att dom blir avtrubbade liksom..för det händer hela tiden..
..sen är def. inte mina barn några änglar heller...men dom erkänner iaf (för det mesta) om jag konfronterar dom med vad dom sagt och gjort och kan förstå att dom gjort fel och be om ursäkt...
Men det är inte lätt att försöka ge sig in i ormbon och försöka reda ut saker, det har bl.a lett till att en av mina gamla vänner inte pratar med mig längre för att jag talade om för henne att hennes son "hängde på" mobbarna på bussen.... hon vände det till att mina barn var "ute efter" hennes son och bara letade fel att skvallra om......
....anledningen till att jag sa nåt överhuvudtaget var att han var "ängel", kamratstödjare i skolan och skall som sådan föregå med gott exempel och jag ville inte sabba för honom genom att skvallra till skolan.... jag hoppades att han skulle bättra sig om nån sa till honom men.... pust, föräldrar som inte inser att deras barn kan hitta på dumheter som alla andra ungar gör mig så trött..... och frustrerad....

Min svåger brukar säga att alla barn är elaka av naturen, men jag vägrar att hålla med för jag tror att om barn förstår hur illa dom gör en annan människa så tror jag faktiskt att dom ångrar sig...för jag tror att människan av naturen innerst inne är GOD