Oj vad jag blir avundsjuk, skuggperenner finns det ju så många härliga. En hel del av plantorna som nämnts som rådjurssäkra är definitivt solälskande.
Min första trädgård var ett sommarställe i Åkersberga som stått övergivet i fyra år. Tomten sluttade mot norr. Det som överlevt både bristen på skötsel och viltlivets härjningar var bl.a. "bonnlupiner", oregano, gula dagliljor, luktpioner, pimpinellrosor, akleja, hosta, bergenia, plister, ormbunkar (träjon och strutbräken), löjtnantshjärtan, gulltörel

. Någon enstaka gullviva och massor med blå- och vitsippor. Och åren efter att jag flyttat dit kom det en massa fingerborgsblommor.
"Smålökar" (snödroppar, krokus, porslinshyacint, scilla, vårstjärna...) men också några tulpaner och narcisser. En rabatt var helt igenvuxen med liljekonvaljer, det gick inte att få ner ett finger mellan plantorna.
Kaprifol och humle klättrade överallt. Syréner och piminellrosor frodades, för att inte tala om hallonen (hallondjungeln var oerhört populär bland barnen, fast kanske inte nån stor skönhetsupplevelse). Och rabarbern täckte ca 20 kvm!
Och hade jag skuggiga klippskrevor på tomten skulle jag anlägga surjordsrabatter med buskar i åtminstone en av dem. Det finns ju såna ljuvliga buskar och perenner att välja på då.
Vill också tipsa om boken Trädgården på ön av Torsten Wallin. Den är med på en del bokreor. Bästa trädgårdsboken!! och suverän när det gäller klippskrevor och sånt.