Suck, fattar ingenting!, Denna stackars teflonålder? Alternativ

[Annica J]

Suck, snacka om att man kan bli trött på sig själv! Var och handlade precis och min pojkvän/sambo bad mig köpa EN sak åt honom-snus. Tror ni jag kom ihåg det eller?!?!? Jag fattar inte vad det har flugit i mig??? Så tankspridd, rörig och glömsk jag har blivit. Det är verkligen otäckt!
Har ni kanske något bra kom-i-håg tips så jag kanske inte glömmer så mycket?
Hade inte mitt huvud suttit fast då hade jag nog glömt det någonstans också...

Eller är det helt enkelt att det är FÖR fullt i mitt lilla huvud? Har astma, allergi, IBS, Fibro och nu som grädde på moset diskbråck. Kan allt detta oroande och värk gjort mig glömsk?


Den tankspridda Annica

[Annica J]

Det är nog absolut som ni skriver. I oktober/november blev jag rejält dålig och sov några få timmar per dygn då mitt diskbråck bröt ut. Har förlorat kraft och känsel i mitt vänsterben men kämpar för kung och fosterland. Ja, i alla fall enligt mig själv...Åt ett bra tag morfinliknande tabletter för att klara av dagen och den hemska smärta jag hade i benet. Kändes som mitt ben skulle explodera. Nu några månader senare e jag fri från värktabletterna och försöker så gott jag kan-förmodligen för fort än jag egentligen ska men jag KAN inte låta bli...Vill ej svika! Egentligen vill jag bara skrika och sparka och säga att -NU E DET NOG! men jag håller min fina lilla mask och sliter för att bli bättre fast jag innerst inne vet att det blir bara sämre.

Att man aldrig kan hitta denna ro jag söker? Alltid orolig för hur jag skall lösa allt, ordna allt osv. Jag kan bara inte VA. Ta det lugnt och varva ner, känns bara som jag sviker och e lat.

Jag har SÅ SVÅRT att finna något jag verkligen finner ro i. Många gånger handlar det om en ny växt men för det mesta fastnar jag bara för växter som är svåra eller omöjliga att få tag i. INGEN i min närvaro fattar hur mycket växten/växterna betyder och hjälper för mig.

[Tosan]

Att man aldrig kan hitta denna ro jag söker? Alltid orolig för hur jag skall lösa allt, ordna allt osv. Jag kan bara inte VA. Ta det lugnt och varva ner, känns bara som jag sviker och e lat.

Jag har SÅ SVÅRT att finna något jag verkligen finner ro i. Många gånger handlar det om en ny växt men för det mesta fastnar jag bara för växter som är svåra eller omöjliga att få tag i. INGEN i min närvaro fattar hur mycket växten/växterna betyder och hjälper för mig.

Det där är en av de saker vi pratade ganska flitigt om på smärtrehab. Att vara i nuet, att kunna acceptera läget (behöver inte betyda att man måste gilla det), att kunna sätta gränser och se till sitt eget bästa, att kunna säga nej, eller egentligen säga ja till nåt som gagnar dig-och i slutändan även din omgivning- bättre. Att inse att en människas värde inte är detsamma som hennes prestation.
Ingen tackar dig för att du dräper dig, eller hur? Och du måste ta hand om dig själv innan du kan ta hand om nån annan, för den viktigaste människan i ditt liv är du!